Spridd-tämligen sällsynt i Mälområdets odlingsbygder, för övrigt överallt spridd-tämligen allmän; vanligast i barrskogsdominerade trakter. Utbredningstyp: U.
Sydlig med få lokaler ovan Dalarna (huvudsakligen nära kusten). Dock tämligen allmän även i Ljusnarsberg enligt LINDBLAD (1960); "ej så ovanlig" i Hällefors [Sikfors-trakten] enligt Lindberg, 1958.
Första fynd
LINNÉ 1745b såsom Monotropa 329 ("in --- Vesmanniae sylvis rarius").
Ekologi
Idiokorofyt. Snarast hemerofob men förekommer ibland i måttligt kulturpåverkad skogsvegetation. Vanligast i hedbarrskog av frisk blåbärsristyp, såväl i risfattiga som risrika varianter. Sparsamt meddelade från torr hedtallskog på åsmaterial (troligen av frisk lavristyp), då från områdets övre, nederbördsrika delar. Inom kalkområdet lika gärna i frisk-tämligen torr, ängsartad- graminidrik barr- och blandskog. Främst inom Mälarområdet också i potentiellt naturlig-hemerob ängslövskog, t.ex. Västerås-Barkarö: Ekuddens lund, ek-lind-hasselvegetation utan barrträdsstubbar(!); 700 m NNÖ Ridö gård, "ädellövskog med graninväxning (tall saknas helt)" (KERS 1978). I Skogslåglandet meddelade från smärre lövdungar av asp, björk m.m. i Hallstahammar N (MALMGREN 1970: tre lokaler).
Måttligt torr-frisk mår och mull samt övergångar däremellan. Underlag mineraljord av skiftande textur (lera, morän, sand). Halvskugga(-öppet ljus).
Mestadels enstaka-fåtalig. Rikligast sedd av mig i barrskog vid Duvhällarna i Hallstahammar N: 57 blommande ex. inom 2 m2 1967 {MALMGREN 1970).
Variation
Var. glabrescens Holmboe: Huruvida mer eller mindre gleshåriga former förekommer inom området är okänt. Dock torde sådan ha avsetts av Iverus (1875, 1877) med beteckningen M. h. var. glabra (Kolbäck: Yllesta respektive "mellan Kulla torp och Risbro vid gångvägen").