Allmän på Mälarslätten och i Sydöstra Skogslåglandet; högre upp spridd-tämligen sällsynt Gynnas av Sydöstra Västmanlands varma temperaturklimat men når inom området ingenstans en klimatisk utbredningsgräns. Utbredningstyp: S1.
Första fynd
HIS. 1832b (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Troligen idiokorofyt. Mycket hemerofil. Syns kunna vara ursprunglig i kalkklippängssamhällen Nu flerstädes i potentiellt naturliga sådana, t.ex. Arboga: Kalkugnsbergt, Sala: Mergölenområdet fl.; kring Gudmundstps marmorsjö, Nora N: kalkklippa i strandkärrbryn N Bergsäng, Viker: Röjängenklipporna osv. (alla !).
Eljest som apofyt, dels i torrängsvegetation, dels på torra, euhemeroba ståndorter (planer, täktbottnar, blottad sand, brofästen, murar, järnvägsområden, kalkrik, öppen varp m.m.). Som järnvägsväxt nästan konstant inom stationernas spårområden, förekommande på alla slags fyllningsmaterial.
Torr, föga näringsrik, måttligt sur-alkalisk klipp- och annan ängsmull på växlande underlag; sandig-grusig, euhemerob mineraljord. Ljusälskande. Mycket konkurrenssvag, gror endast i markblottor. Betesgynnad.
Ofta fläckvis riklig. Någon ökning eller minskning av populationen ej känd.
