Cirka 55; varav en nutida och två troligen utgångna förekomster i Skogslåglandet, övriga på Mälarslätten Västligast till Arboga: "Jäder enligt äldre uppgift" (Fridell, Kjellmert), kanske = "Arboga" 1893 (Victorin, GB). (Sedan länge utdöd.) Markerat sydlig-sydligt kontinental, i Ö nående upp till Dalälvsmynningen. Utbredningstyp: S7.
Första fynd
POST 1844 (Köpingstrakten: passim).
Ekologi
Epökofyt. Mesohemerob torrängsvegetation: örtbackar på isälvsmaterial eller (ofta kraftigt S-lutande) något lerblandad silikatmorän (mest ändmoräner), sällsynt klippängar (några markhällsfynd). Euhemeroba sandståndorter: grustagskanter, skrapad åssand m.m. Ett par fynd på andra euhemeroba ståndorter (karttexten); obeständig. Föga näringsrik, humusfattig, välneutraliserad torrängsmull; torr, humusfattig, euhemerob sandmark. Sandgynnad. Konkurrenssvag. Betestålig. Ljuskrävande.
Arkeofyt. Åtminstone kring Västerås utgången mest genom igenväxning och bebyggelse. Annars ofta bofast; delvis konstaterad mycket länge, såsom Badelunda: Badelundaåsen 1890 (C. H. Johansson enligt SAMUELSSON 1925) -1927 (Wollert, VÄ: Hälla) -70-talet(!: flerstädes V och NV Hälla gård); Kärrbo: Frösåker 1854 (Cederstråhle enligt SAMUELSSON 1925) -78(!: 500 m N-ut, ändmorän); Västerås-Barkarö: Skåpholmen (TROILIUS 1860) - (KERS 1978). Längs Strömsholmsåsen i Kolbäck-Rytterne känd sedan 1920-talet I regel måttligt individrik.
Lokaler
På gränsen till Skogslåglandet: Sankt Ilian Brynet NÖ Tunby, bergsknalle (Tunby järngruva: ortnamnförklaring) 1977(!).
Skogslåglandet: Hallstahammar N Trångfors kraftstation vid landsväg 1950 (Almquist enligt MALMGREN 1970)†. Kumla Tärna [på åsmark?] (Thorvall enligt SAMUELSSON 1925)(†). Sala "Sala" 1898 (G. H. J. Dahl, S). Druvelund, liten S-luta i f.d. hagmark S torpet, nu igenväxande, 5–6 ex. 1978(!)
