24(25); 24 lokaler i Bergslagen, de flesta nutida; en trolig, gammal lokal i Arboga (1). Bunden till kalk- och grönstensunderlag. Frånvaron i Sala (liksom i Uppland) torde bäst kunna förklaras som en spridningslucka. Utbredningstyp: Kalk.
Första fynd
Troligen LOHMAN 1737 så som Lakrits (Arboga: omkring staden). Därnäst WALL 1852 (lokal 12).
Försöksodling a v lakritsrot (Glycyrrhiza glabra) i Sverige fr.o.m. 1741 omtalas av TRIEVALD (1744). Det är näppeligen troligt, att sådan odling redan dessförinnan skulle ha inletts i Arbogas omgivning eller ens i någon inom staden belägen täppa. Lohmans uppgift syftar alltså ganska säkert på någon av de två svenska arter, som under hans tid var kända under namnet (vild) lakrits, Lathyrus vernus och Astragalus glycyphyllos. Särskilt den sistnämnda gavs i Sverige (och även utomlands) ofta på äkta lakrits anspelande namn; 1737 t.ex. av Linne, då han under dalaresan såg arten vid Hykjeberget: "Liquiritia s. Glycyrrhiza" (ÄHRLING 1873). 1 ett exemplar i UUB av Flora Svecica (LINNE 1745b) har en tidig ägare av boken med bläck tillagt i registret "wild Lacrits 591" samt i marginalen invid Astragalus 591 påpekat: "wild Lacrits ätes gjerna af boskap". "'Roten innehåller ymnigt sockerämne och kan deraf, igenom kokning, erhållas en söt massa eller extrakt, som liknar Lakrits, hvaraf anledning är tagen till namnet Lakrits-astragal." (Svensk bot. IV, 1805.) Beträffande tänkbar ståndort i Arboga: Se lokal 1.
Ekologi
Idiokorofyt. Begränsat hemerofil. Troligen av gammalt på (tidvis) potentiellt naturliga, S-vända, jordfyllda hyllor eller småsluttningar mellan uppskjutande klippor i några oskadade kalk- och grönstensbergs läsidor: lokal 2, 18, 24, troligen 6, 25. förr kanske 12. Då gärna i högt läge, solöppet (sol- och ibland torkformer) eller i lätt-periodisk skugga. Av liknande karaktär är 21. På 7 i potentiellt naturlig kalkklippängsvegetation, på 9 i frisk, granfylld ängsbjörkskog. Mörkare på 23, ängstall- och ängsblandskog, f.d. hagmark.
För övrigt flerstädes apofytisk (nog delvis reliktapofyt) kring (övergivna) kalkbrott i diverse hemerob ängs- och ängsgläntvegetation På 11 är underlaget varp.
Frisk- (vanligen måttligt starkt) uttorkande, cirkumneutral-alkalisk mull eller rendzina. Underlag kalk- eller grönstenshällar eller av sådana påverkade mineraljordarter. Ljusamplitud stor. Lokal 23 (ovan) fullt sluten, dominerande av Hepatica nobilis, Convallaria majalis och Calamagrostis arundinacea; riklig, väl utvecklad med god fruktsättning. I översluten vegetation måhända mindre livskraftig.
Populationens invandringshistoria. och eventuellt fluktuationer är svåra att bedöma. Kan dock nu ha gått ut - förutom på lokal 1 - kring några i senare tid (med granskog eller lövsly) tätt igenvuxna kalkbrott, t.ex. 3, 8 och 10, där författaren inte återfunnen den under 1970-talet. Enstaka (lokal 14) - fåtalig (12) - riklig (9, 18, 23).
Lokaler
Mälarslätten: ? Arboga 1 Omkring staden (LOHMAN 1737). Jämför utredning ovan. Tänkbara ståndorter främst Kalkugnsberget och Kobergs kalkberg. Som inga senare utsagor eller insamlingar föreligger, har arten, om den funnits här, tidigt gått ut, troligen genom kulturingrepp (av okänt slag).
Nedre Bergslagen: Grythyttan 2 Finnhyttans kalkberg, övre S-branten, flertalig 1976(!). 3 Älvestorp 1893 (E. Jacobsson enligt SAM. 1925, S) -94 (Sved. enligt d:o, SBG)(†). Guldsmedshyttan 4 Limnäs [1850-talet] (Wall manuskript). Järnboås 5–6 Lindesby 1906 (GB); Uvaberget (BINN. 1921). Nora N 7 Bergsmanshyttans-Oskarsviks kalkområde vid Fåsjön (Kalkudden, Tallkottaudden) [1850-talet] (Wall manuskript) -63 (Ohlsson enligt SAM. 1925) -1964 (Björk. manuskript: sparsam) - (EKH. 1975: Kalkudden). 8 Timanshyttan (Vahl. enligt SAM. 1925)(†). Norberg 9 Fraggbergets S-sluttning (grönstenspåverkad morän) (Loh. enligt SAM. 1925) -MALMG. 1975: No 1). 10 Givornas kalkbrott (NORDIN 1958). Ej återfunnen 1974(!). 11 Kallmorberg, varphögar (NORDIN 1959). 12 Klacken 1845, 47 (C. H. Joh., JOH) - (NORDIN 1958, 1959: 2 exemplar) -74(!: fortfarande få exemplar i Sud-sluttningens öppna nederdel mot murkrön). Samlad också 1858 (G. C. Timm, TIMM), 1892 (Dan., S). 13 Lilla Älgsjön (ÅLIND 1974a). Liten Ca-förekomst i dagen funnen i barrskog nära sjöns NV-strand men ej denna art 1978(!). Skinnskatteberg 14 S. Gäddtjärnens kalkbrott, 1 exemplar (MALMG. 1976: Sk 25). 15 Skräppbo kalkbrott 1973 (Nordin). Västanfors 16–17 Björngruvan; Högbyn[s kalkbrott] (ÅLIND 1974a). 18 Kalkbrant NÖ Semla-Dammsjön 1978(!). 19 Rösgruvan [Hedkärra N-ut] 1940 (Folk., GB, LD). Viker 20 Bengtstorp (BINN. 1921). 21 Tullportaberget inom Näsmarkerna 1955 (I. And.) - (EKH. 1975). Först publicerad (från bryologexkursion 1966) av KRUSENSTJERNA (1967). 22 Mellan Älvhyttan och Erntorp 1890 (Göth. enligt SAM. 1925; S) - (BINN. 1921: Älvhyttan). Utgången?
Övre Bergslagen: Hällefors 23 Skomakartjärns S-spets 1929 (Brodd. manuskript: hagmark) -58 (Lindberg)-78(!: se ovan). Ljusnarsberg 24 Kastaviken i Norra Hörken, Sydexponerad grönstensklippa (H. E. Joh. enligt SAM. 1925). 25 Stora Kumlan [var?] (LIND. 1960).
