Främst Mälarområdet: I V till Kungs-Barkarö kyrka och Köping (1 ex. i poppel vid Våghustorget), i Ö till Ängsö (sydligast Hallingön enligt HoFBG 1852). Allmän runt Asköfjärden, på öar i Västeråsfjärden och Blacken samt i och N om Kungsör. Högre upp ett par strölokaler: Björksta: Kolmsta, 1 rönn med 1 mistel, Sankt Ilian: Hovdestalunds kyrkogård 1957 (WALLD. 1961). - Recenta lokaler förtecknade och delvis karterade av WALLD. (1961). Temperaturklimatiskt anspråksfull, i Mälarområdet gynnad, förutom av lokalklimatet, av rik och genom tiderna sammanhängande tillgång på lämpliga värdträd (särskilt lind). Utbredningstyp: S12.

Angående ålder och kontinuitet: Enligt WELINDERS (1974) med modern metodik bedrivna pollenundersökning i ett antal myrar och igenvuxna sjöar i mellersta delen av Östra Västmanland, avsattes mistelpollen i denna del av landskapet från boreal till tidig subatlantisk tid (ca 4700–100 f.Kr.). Nådde enligt pollenbilden sitt optimum under högvärmetiden, samtidigt med linden. Båda växte i kustbältet, som vid denna tid befann sig inom och nära provområden. Båda minskar, då strandlinjen förskjuts S-ut. Welinder lämnar frågan öppen, huruvida mistelpollenets försvinnande ur diagrammen är en följd av lokalt minskad Tilia-frekvens eller beror på den samtidiga klimatförsämringen. Det sistnämnda har hävdats av ALMQ. (1964a). Almquist framför gentemot Walldén, enligt vilken misteln vore "en vandringsrelikt från värmetiden", som följt linden till Mälarens nuvarande nivå (WALLD. 1974b), att arten först under 1600-talet återinvandrat i Sverige, införd till säterier och kronogods med främmande äppel- och parkträd. Som stöd åberopar Almquist bl.a., att "Kända svenska fossilförekomster tillhöra h.o.h. stenåldern så när som på en enda (sörmländsk)". Sedermera har pollenfynd i Vikasjön i Uppland (Floran-området) visat, att misteln åtminstone i denna trakt levt kvar under bronsåldern, sannolikt ännu på vikingatiden (CANDOLIN & INGMAR 1963). Fynden talar för, att Walldéns antagande om kontinuiteten kan vara riktigt. Att det reliktiska beståndet dessutom påspätts under 1600–1700-talen genom import av mistelinfekterade träd är inte uteslutet.

Angående ökning sedan 1700-talet: Den under 1800-talet gradvis utvidgade kännedomen om den västmanländska mistelns utbredning har rekapitulerats av ALMQ. (1964a sid. 328). WALLD. (1955, 1961, 1970, 1971) visar, hurusom beståndet sedan dess ökat såväl i utbredning som antal, omfattande under 1950-talet mer än 30 000 mistlar på minst 2000 värdträd. Nyspridning iakttagen av mig under 1970-talet (till Populus-arter i villaområdet N Västerås-Barkarö kyrka, planterade mot slutet av 1960-talet). Ökningen beror enligt W ALLD. (1970) främst på "det särdeles gynnsamma klimatet under detta århundrades förra del". Ytterligare två omständigheter bör tillmätas betydelse: den starkt ökade tillgången på uppvuxna (ej hamlade) lövträd i utbredningsområdet sedan 1700-talet (delvis planterade) samt mistelns fridlysning 1910.

Trädfattigdom på Mälarslätten under 1700-talet nämns i flera samtida reseskildringar. Betr. Västerås-Barkarö, där misteln endast var känd från Fullerö, säger GRAU (1754): "Hela socknen är aldeles bar och skoglös.'' ''På Ridön endast hafwa de skog och äfwen så finnes skog ut på Almö-Lindö, äfwen något ut på Fullerö udde wid Fullerö Sätes-gård." Där träd fanns, var grenverket säkerligen mycket ofta tillbakahållet genom lövtäkt.

Angående misteltäkt: Förr hårt beskattad. Salufördes enligt JOHANSS. (1908) på Fiskartorget i Västerås inte bara till jul utan hela året om. Säkerligen förekom samtidigt mistelexport till andra landsändar, då liksom - trots fridlysning - nu. Sålunda finns fortfarande "Västeråsmistel" öppet att tillgå t.ex. i Malmö. Båt, fullastad med nyss nedskurna mistlar (700 stycke), packade i säckar, anträffades 1975 på ön Flaten (VLT 11/11). KERS (1978) redovisar olaglig misteltäkt på vissa åsöar, "varvid lindstammar huggits ner".

Som ännu ett skäl till lokal tillbakagång kan nämnas bebyggelse (gäller särskilt mistelbeståndet inne i Kungsörs tätort, där t.ex. två rikt mistelinfekterade äppelträd nära stationsområdet höggs ned under 1960-talet för att ge plats åt en småindustri [Lilly Hamrin, muntligt meddelande 1978]).