kärrdunört
Epilobium palustre
Mer information om arten

Allmän i hela området, lokalt glesare i jordbruksområdet Utbredningstyp: U.

Första fynd

BERGIUS 1764 (Grythyttan: Loka hälsokälla).

Ekologi

Idiokorofyt. Hemerofil. Källkärr och fastmarksnära avsnitt av andra rikkärrssamhällen, fattigkärr-myrkantsamhällen; alkärr (sänkor); strandalskog av torrare typ (dessas fuktigaste zoner mot strandbrynen); källflödessamhällen. Syns vara främmande för Bergslagens mellankärr. Potentiellt naturlig gran- och blandskog av våt örtstarr-och örttyp. I skog av våt fräkenristyp stundom i klövtrampsblottor. Samhällen i mellersta geolitoralen och på blottade mineralstrandbottnar vid Bergslagens oligotrofa-mesotrofa sjöar och vattendrag.

Som apofyt i fuktängsvegetation och på fuktiga, euhemeroba ståndorter: fuktiga grustag, diken m.m.

Växelfuktig/genomsilad eller kalkpåverkad, väl neutraliserad, förhållandevis näringsrik kärrtorv, inklusive lövkärrtorv; våt ängsmull; fuktig-våt, humusrik eller humusfattig, blottad, delvis euhemerob mineraljord av växlande textur. Halvskugga-öppet ljus.

Variation

Form flore alba: Här och där, blott antecknad från Hallstahammar N Kvarnskogen, flertalig (MALMG. 1970), Hed Sörlångens alkärr, tämligen riklig 1975(!), Lillhärad Algruvan 1950 (Edv. Alv., ALV).