Förr möjligen spridd i Mälarområdet, nu sällsynt och minskande; härovan starkt kalkgynnad (i Skogslåglandet nästan frånvarande). Utbredning bestämd av markförhållanden och i S och Ö samtidigt av markanvändningen. Utbredningstyp som idiokor: Kalk. Som antropokor: S8.
Sannolikt helt missvisande och schablonartat kallad allmän av POST 1844 (Köping), WALL 1852 och IV. 1877 (Västmanland), TROIL. 1860 och Lundblad enligt SAM. 1925 (Västeråstrakten), DAHLG. 1911 (Sala) och Bomg. enligt SAM. 1925 (Nora). Mycket av detta torde återgå på Walls omdöme, som emellertid i sin tur först och främst grundades på hans kännedom om förhållandena på strandängarna längs Västeråsfjärdens inre del, dvs. i trakten av hans hemstad.
Första fynd
HIS. 1831 (Skinnskatteberg s: n).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Ursprunglig i kalkklippängssamhällen och kalkhälltallskog. I potentiellt naturlig vegetation av detta slag nu t.ex. Arboga: Kalkugnsberget, Nora N: Bergsäng N-ut. kalkklippa i strandkärrets bryn; Björknäs. strandklippa vid Färvilen, Sala: Solbohällarna m.fl., Viker: Röjängenklippan (alla 1), Nora N: Kalkudden (EKH. 1975), Linde N: Talludden (EKH. 1978, m.fl.), Viker: Bengtstorp [Stora Udden] [början av 1900-talet] (Bergd., BER) -1953 (Björk manuskript). Möjligen även ursprunglig i vissa (fuktängsartade) avsnitt av Schoenus-rikkärr (så på andra håll i Sverige), uppgiven från trakten av Venakärret i Viker (BINN. 1921), liksom i sluttande källkärr: Ljusnarsberg: Nubbtorp på blocktuva 1976(!).
Merendels som apofyt: på diverse ljusöppna, ej långvarigt sanka, kalkpåverkade ståndorter med glest eller lågvuxet fältskikt (örtrika fuktängar, gläntor, varp, slig, hällmark i omgivning av kalkbrott och i kulturomgivning; någon gång diken och vägrenar eller euhemerob grusmark, så som invid gamla järnvägsspåret N Strå kalkbruk i Sala[!)); inom silikatområdet källdragspåverkad, genom slåtter och betning lågvuxna, örtrika fuktängar N om Mälarslätten, växelfuktiga d:o inom Mälarområdet (belägna på salt- och näringsrik lera och gyttjelera, mest på lägsta nivå); örtbackar på Mälarslätten Sistnämnda förekomstsätt sällsynt (lokal 4 och 29). Inom silikatområdet ej på euhemeroba ståndorter.
Gemensamt för dessa till synes disparata växtplatsen syns vara bland annat mycket väl neutraliserat alkalisk substrat (jämte därav betingade markförhållanden). Sådant realiseras på kalkrik mark, vid genomsilning samt i Sydöstra i örtbacksvegetation genom det där härskande, tämligen arida klimatet (med snabb omsättning som följd), och utgör i regel kalkklippmull ("rendzina") eller torr-fuktig, mullartad eller humusbemängd mineraljord; i källkärr- (och eventuellt kalkrikkärr-) samhällen tunn, väl neutraliserad och genomluftad kärrtorv. Inom lämpligt pH-område är fuktighetsamplituden vid (fuktig-torr). Kräver vidare goda ljusförhållanden och låg konkurrens. Underlag skiftande, tycks dock i Västmanland helt och hållet saknas i klippängar på sura bergarter. Något betestålig (jfr t.ex. lokal 26, där den för nuvarande är betes beroende).
Arten har minskat på hemeroba ståndorter i hela området, främst i fuktängsvegetation Skälet överallt ändrad markanvändning: bebyggelse, så som kring Västeråsfjärden, torrläggning samt igenväxning efter upphörd slåtter och betning. Ex.: Förekom förr i Ljusnarsberg: Nubbtorp i källdragspåverkad slåttermark, försvunnen sedan slåttern efterträtts av tämligen hård betning samt följts av viss igenväxning med träd (L. Stångberg, 1976). Även lokal 11, 18, 25, 34 m.fl. Vanligen fåtalig; i kalkhälltallskog vissa år riklig.
Lokaler
Nedanför Bergslagen och utanför Salakalken följande lokaler:
Mälarslätten: Arboga 1 Gålhammar 1956 (Ham.). 2 Kalkugnsberget (Ellholmen) 1860 (O. G. Blomberg, LD) -75(!). 3 Kobergs kalkberg (Lundsvreten) 1943 (Frid., ARB) - (LÖFG. 1976a; !). Hallstahammar S 4 Årby, betad åskulle, liten samling (MALMG. 1970; S). Irsta 5 Kusta (Källander enligt SAM. 1925)†. Kung Karl 6 Kungsör [1840-talet] (Lönn. enligt d:o)†. 7–8 Svarthäll Ö-ut [dolomitbrott]; Granhammar 1949 (Ham.). Kolbäck 9–10 Strömsholm; Tobisbo (Lundm. enligt SAM. 1925)†. Kungsåra 11 Sundängen (Kilsta äng) [strandäng] 1918 (Hj. Karlsson, LD)†. Kärrbo 12 Aggarön 1908 (Ham.)(†). Ståndort som 26? Lundby 13 †Hammarby sjöhage 1923 (Öberg). Ståndort säkerligen som 26. Rytterne 14 Nyckelön [1913] (Lindm. enligt SAM. 1925). 15 Orrbo (E. S. Karlström enligt d:o)†. 16-17 Rudö; Skutterön (Lundm. enligt d:o). Sankt Ilian 18 Hovdestalund 1846 (Åkerman manuskript)†. Säterbo 19-20 Magnäs; Lilla Stentorp [1950-talet] (Ham.). Torpa 21–23 Lindhult 1951; Dragontorp; Östra Säby N-ut 1953 (Ham.). Västerås-Barkarö 24 Almö-Lindö [1930-talet] (Holmström). Ståndort som 26? 25 Hästhagen [Askö] 1925 (Håk. manuskript)†. 26 Ridön, Västerängsviken, sparsam, betad strandäng med bl.a. Gentianella uliginosa och Trifolium fragiferum 1974 (KERS 1978). Västerås S 27 Västra Holmen (Loh. enligt SAM. 1925). 28 Viksäng 1846 (Åkerman manuskript) -1927 (Woll., VÄ: kasernens övningsfält) -30 (Esk. Alv., ALV: äng)†. Ängsö 29 Ektorpet V-ut, örtbacke (Helianthemum-samhällen) 1973(!).
Skogslåglandet: Fellingsbro N 30 Sörbyholm 1890 (A. Trägårdh, LD)†. 31 Hed s:n (Rönn enligt SAM. 1925). Linde S 32 Brottet 400 m S-ut 1927 (Brodd. manuskript). Medåker N 33 Flakmossen 1957 (Ham.). Ramnäs 34 Flygarvilles [N Djupen], nu granplanterad, förr slåttad, örtrik fuktäng (ERIKSS. 1967a)†. Sevalla 35 Kylösa skogsägor 1953 (Almq.). Västervåla 36 Engelsberg [mitten 1800-talet] (P. A. Timm, TIMM)†.
