silvergran
Abies alba
Mer information om arten

3; självsådd på Mälarslätten: Medåker S Röfors, skogsdunge, talrikt självsådd 1956 (Almquist). Skultuna S Solberga 600 m N-ut, liten, starkt betesskadad buske vid blockbas i trädfri betesmark 1976(!). Tillberga S Hedensberg (SYLV. 1931: i parken "ståtliga exemplar av Abies alba och Abies nordmanniana. --- Massor av självsådda plantor [av Abies alba] förekomma flerstädes, från groddplantor för året till ungplantor i olika åldrar"). Parken sedan omdanad, slutligen delvis betad, varvid de självsådda plantorna försvunnit. Andra finns dock ännu i bokskog ca 500 m N herrgården, ca 20–40 cm höga (marbuskar?) (MALMG. 1972c).

Ekologi

Efemerofyt. Har hittills inte visat sig kunna utvecklas till fröalstrande träd. - Ergasiofygofyt. Mycket prydnadsodlad främst sedan 1800-talet I skogsbestånd tillsammans med andra Abies-arter i Norberg: Bjurfors ca 1905–10 (HALLGREN & LUNDGB 1921) samt i Fagersta bruks skogar vid Semla i Västanfors ca 1912 (TAMM 1924). I det förra fallet i blädningsluckor, i det senare som hjälpplantering till Larix sibirica.