Allmän upp till N. Bergslagen; där möjligen av något lägre frekvens, mest i lågtrakter och inom kulturområden Säkerligen förbisedd. Den eventuella uttunning längst i N torde bero på trofiska förhållanden. Utbredningstyp: U.
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Edafider med glest bottenskikt - småsänkor, drågbanor, älgstigar - i genomsilad skog av våt fräkenristyp och örtstarrtyp. Samhällen på glest bevuxna mineraljordsstränder (nedre och mellersta geolitoralen) samt på flacka, blottade strandbottnar (Bergslagen). Källkärrsamhällen; andra, i synnerhet tuviga, limnogena rikkärrsamhällen med humusblottor (t.ex. Carex elata-samhällen).
Vanligast som apofyt i lågvuxen fuktängsvegetation av något olika sammansättning Ofta i betessänkor och invid betesbäckar. Tuvdalssamhällen i hemeroba högstarrfuktängar (Carex cespitosa-samhällen m.m.). Ej ovanlig i diken, vid dammar m.m.
Varaktigt fuktig-våt, vanligen genomsilad/växelfuktig, humusrik, välneutraliserad, blottad mineraljord av växlande textur: d:o sumpskogshumus och tunn. Ofta amorf ("dyartad") kärrhumus. Underlag skiftande mineraljord. Ej i starkt sur omgivning. Halvskugga- öppet ljus. Betestålig.
Variation
Form villosa Schum.: Säkert mycket förbisedd: Hittills blott 10 uppgifter, jämnt fördelade över regionerna. Först påpekad av HISINGER 1831 (Skinnskatteberg: Nyten). Växer ibland tillsammans med normalformen. Har ansetts tillhöra torrare ståndorter än denna, vilket dock inte mina egna iakttagelser styrker.