Spridd-tämligen sällsynt (-lokalt allmän). Syns vara fullt härdig i hela Västmanland. Ojämnheterna i utbredningen beror på ojämn, ännu ofullbordad spridning Utbredningstyp: U.
Första fynd
POST 1844 (Köpingstrakten: allmän). Afz. manuskript 1801 (Surahammar: Ståltorps gästgivargård).
Ekologi
Epökofyt. Endast euhemeroba ståndorter, vanligast vägkanter, -renar, -slänter. För övrigt åkerrenar, dikesrenar och -slänter, övergivna land, obrukad åkermark, stationsområde, diverse annan ruderatjord; sällsynt banvallar, ladugårdsbackar, gamla sandtag m.m.
Euhemerob, torr-frisk, näringsrik eller -fattig, humusrik eller -fattig lera, mo, sand, morän. Ljusälskande.
Ergasiofygofyt. Sprids nu xenofytiskt. Odlad som köksväxt i Arboga kungsträdgård 1605 (SWEDERUS 1909); säkerligen använd sedan medeltiden. Vildväxande i liten skala torde den ha varit under hela odlingsperioden. I stor skala först under 1900-talet. Nästan explosionsartad syns ökning ha varit de tre sista decennierna, då arten dragit fördel av massbilism och därmed följande breddning och nyanläggning av vägar. I Snyten-trakten (Karbenning/Västervåla) har förloppet följts av E. Jacobsson, Norberg (meddelad 1976): " För ca 15 år sedan såg jag den första gången i närheten av Karbennings station. --- Den har sedan spridit sig efter vägarna och bildat nya bestånd i vägslänterna ända till en mil från den först iakttagna växtplatsen."
I andra område är dess anor betydligt äldre: Västeråstrakten (TROIL. 1860) -70-talet(!), Köping: ännu flerstädes(!), Linde s:n flerstädes [1850-talet] (Wall manuskript) -70-talet(!), Nora N: Born (Bomg., Göth. enligt SAM. 1925) -76(!: ymnig), Hjulsjö: Grängshyttan (BINN. 1921)-76(!), Rytterne: nära kyrkan 1000-tals exemplar (LUNDM. 1924)-70-talet(!: ännu så kring Fiholmsavtaget). Bestånden blir snabbt mycket individrika. Rikligast för nuvarande längs den nya riksvägen mellan Vasselhyttan och Storå i Guldsmedshyttan.
