Allmän vid Mälarens och Hjälmarens stränder samt utefter Lillån, Sagån och Svartån i Öster, Arbogaån och Hjälmare kanal i Söder. Härutöver sparsam, lokala bestånd i Öster. Väster-ut till Ervalla S (apofytisk i diken m.m.), Norr-ut till Fläckebo (Fläcksjön) och Sala (nordligast Åby bäck och Ösby, dike, enligt Almq., ca 1920). Sydlig, värmekrävande (och eutrof) art, här vid sin temperaturklimatiskt betingade NV-gräns. Utbredningstyp: S6.
Hade ovan Mälarområdet bl.a. några förekomster i Kolbäcksådalen: Hallstahammar N: Skanssjön [ca 1913] (Du R. enligt SAM. 1925) och Ramnäs: Bäckstugan (Gatstugan) (d:o) (ERIKSS. 1976a: 1 exemplar). Utgången, på förstnämnda lokaler troligen genom utfyllning (MALMG. 1970), på sistnämnda genom dikning (B. Eriksson, medd. 1976). Kvar i Ramnäs på "sjöäng" vid den sänkta, starkt eutrofa sjön Djupen enligt Rafstedt & Hammar manuskript 1970. N Arbogaån en gammal lokalgrupp i Medåker S: bäcken mellan Ekeby och Ödesberga 1906 (Gar., GAR) -77(!).
Första fynd
BARCH. 1772 (Skultuna bruk). POST 1844 (Köpingstrakten: allmän).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Helofyt, vanligen växande på grunt vatten i skyddat läge, här och där även i eutrofa, limnogena kärr inom mycket sanka, gungflyartade avsnitt. Apofytiskt i bäckar och längs stränder i anslutning till kulturområde samt i större diken. Näringskrävande. Underlag i regel lera. Ljusälskande.
Syns ha varit vanlig inom sitt nuvarande utbredningsområde redan före vattnens starka eutrofiering under 1900-talet ("I Mälartrakten allmän" enligt WALL 1852). Ej stadd i spridning.
