Allmän på övre Mälarslätten och i Skogslåglandets eutrofområden (utbredningstyngdpunkt). På resten av Mälarslätten allmän-tämligen allmän utom lokalt i helåkersbygder. Spridd-tämligen allmän i Bergslagen, här mer edafiskt krävande: ängslövskog, kalkmark, örtrik barrskog osv.: gärna i ravinmiljö. Beror förmodligen på klimatskärpning. Sydlig (utbredningsgräns i mellersta Norrland). Utbredningstyp: S1.
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Tio lokaler i Hjulsjö-Järnboås hos BINNING (1921). Finns flera(!). Enligt BERGDAHL (1960) tämligen vanlig i Grythyttan, enligt LINDBLAD (1960) tämligen allmän i Ljusnarsberg. Själv såg jag tio lokaler 1976 i sistnämnda delområde (ytligt exkurrerande). Ovanligare i hedbarrskogssocknarna Skinnskatteberg och Ramsberg N, utom på kalkmark: i Skinnskatteberg minst på tio av sjutton kalklokaler(!). - Enligt WALL (1852) "sparsam" också kring Mälaren, ett nu förvånande uttalande, som kanske vittnar om dåtida, relativ fattigdom på slutna trädbestånd.
Idiokorofyt. Något hemerofil. Klippnischsamhällen på rika bergarter. Rasbrantsamhällen Frisk, rik ängslövskog i silikatområdet, diverse friska skogssamhällen i kalkd:o. Skog av våt örtstarrtyp och frisk-våt örttyp. Alnus-Prunus Padus-samhällen och rena alkärr (tuvor) - åtminstone på Mälarslätten.
Som apofyt i hemeroba faser av ovannämnda samhällen; konstant på kalkrik varp; i S. och Ö. Västmanland rätt vanlig i tomtsnår, häckar m.m. Stundom vid foten av väggar, i trappskarvar osv. Nedom Bergslagen här och där på triviala barrskogs vägkanter. Enstaka fynd inom järnvägsområden.
Skugga-halvskugga. Solformer på öppen kalkvarp, annars sällan. Troligen ej betestålig.
Variation
Form integrifolia Beckh.: Sala Måns-Ols 1906 (DAHLGREN 1911). Har ansetts vara en bristmodifikation.
[Form atropurpurea Glaab (pro var.): Material från botaniska trädgården i Uppsala inplanterad på villatomt vid Vasaparken i Sala ("Dahlgrenska villan") omkring 1920 (Jfr DAHLGREN 1918). Kvarlevde 1944 (Morander enligt DAHLGREN 1950; UPS).]