Tämligen allmän (-spridd) i skogs- och myrtrakter. Ovan Mälarslätten Tidigare ytterst sällan noterad; utbredningen syns dock väl överensstämma med förekomsten av mossar, vilka börjar uppträda i Skogslåglandet omedelbart efter omslaget från Mälarslätten. Luckan i SÖ betingas sålunda av ståndortsbrist, i sin tur orsakad av framför allt låg humiditet. Utbredningstyp: N2.
Första fynd
DAHLGREN (1919) 1923 såsom Oxycoccus m. (Sala: mosse i Långforsen nära Skuggan; LD). S. Almquist 1862 (Kila: Sätra brunn; S).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofob. Mossesamhällen, både i kantskog och på öppna mosseplan, där den ibland dominerar över eller helt ersätter V. oxycoccos. På ristuvor (Vaccinietum uliginosi, Calluno-fuscetum) och i fastmattor (Rubello-tenelletum). Uppges i Rafstedt & Hammar manuskript 1970 från mellankärr (Skinnskatteberg: Bastusmossen), sannolikt felbestämd.
Sydligast känd från en rad mossar i nedersta Skogslåglandet; från V till Ö: Fellingsbro N Stora Kroksmossens plan, allmän 1977(!). Hallstahammar N Strömossen; Strängsmyren; Vitmossen; V. Bredmossens N-plan (MALMGREN 1970). Lillhärad Harsjöns SV-sida, mosse 1945 (ALVÈN 1950; ALV). Romfartuna N Hilltorpet V-ut, ordinär tallmosse 1973(!).