Allmän i Bergslagen och Skogslåglandet; tämligen allmän på V. Mälarslätten, spridd utan nämnvärda luckor i dess Ö. del. Känd från Ängsö (några lokaler, bl.a. lång sträcka långs vägdiken och -renar före Berg[!]), men på de mindre Mälaröarna mestadels frånvarande. Också i äldre tid glesast i SÖ. Skälet av allt att döma ofullständig spridning Utbredningstyp: N1 (pU?).
Första fynd
Hallstahammar enligt WIKSTRÖM 1824 (Kärrbo: Lindö; "vid Kärrbo").
Ekologi
Agriofyt: potentiellt naturliga källflödessamhällen; källnärda kärrsamhällen på grund kärrtorv, t.ex. Salix-Menyanthes- Sphagnum girgensohnii-samhällen (Ramsberg[!]).
Sällsynt i ostörd geolitoralvegetation men som synantrop vanlig i mesohemerob-euhemerob fuktängsvegetation (strandängar, kärrkanter, diken m.m.). Vanlig i frisk ängsvegetation i Bergslagen och Skogslåglandet. Saknas helt i torrängsvegetation I hela området på diverse friska-torra, euhemeroba ståndorter, såsom väg- och stigkanter, åkerrenar, bangårdar, gräsmattor, vallar. Förr åkerogräs, ej nu, frånsett enstaka småsamlingar i åkerhörn. N om Mälarslätten stundom ogräs i rabatter och potatisland.
I förhållande till föregående art mera fuktighetsfördragande och mindre uttorkningstolerant. Har vidare ljusamplitud (halvskugga-öppet ljus).
Xenofyt och till ringa del ergasiofygofyt. Neofyt. Hurusom arten, från att under 1700-talet ha varit sällsynt i Sverige, i och med vallodlingens allmänna genombrott snabbt tilltog på olika håll, har omvittnats i ett flertal floristiska arbeten. Ökad framförallt efter 1800-talets mitt; så också i Västmanland. Dessförinnan en lokal känd i Skinnskatteberg (HISINGER 1831, 1832b), en i Kila (BERGSTRAND 1851), ingen i Köping (POST 1844). Enligt WALL (1852) endast två ytterligare lokaler på Mälarslätten och i Skogslåglandet men i Bergslagen "flerstädes". Iverus (1877) uppger den i hela landskapet vara tämligen allmän. I Ö dock ännu sällsynt (en lokal i Sala hos LÉNSTRÖM 1888).
Odlad som prydnadsväxt i Åholmens trädgård i Rytterne under 1790-talet (REUTERHOLM 1796) och ännu här och var i äldre täppor under skiftande namn(!). (Fastän vanlig vildväxande inpå knutarna i regel hemförd från andra kommuner eller landsändar.) Också den fyllda formen (form flore plenum) sällsynt odlad; aldrig sedd förvildad.