Samtliga svenska arter (småarter) har av SAM. (1943) på sannolika grunder ansett vara äldre än den sista istiden. Så som säkert ursprungliga i vårt land betraktar S. A. filicaulis subsp. filicaulis, A. f. subsp. vestita, A. glabra, glaucescens, glomerulans, murbeckiana och wichurae. Flertalet framförallt i de alpina och subalpina regionerna, delvis också i låglandet, så som i skärgården (A. f. subsp. vestita) och i ängslövskog (A. glabra); den sydliga A. glaucescens på gotländska och öländska kalkhällmarker. Möjligen inhemsk vore A. subcrenata.
Första fynd
HIS. 1831 så som A. vulgaris (Skinnskatteberg s:n). Artgruppen nämns tidigast 1757 i Hülphers manuskript så som Alchemilla (Kila: allén vid Sätra brunn).
Ekologi
Deras ståndortsekologi överlag ofullständigt känd, både i Västmanland och i resten av Sverige. Av vårt områdes sexton småarter är samtliga starkt hemerofila; endast en, A. glabra, enligt min erfarenhet fullt anpassad till (potentiellt) naturliga växtsamhällen: iakttagen bl.a. i sluttande källkärrvegetation, knuten till fastmarksövergångarna och källframbrottzonen (Norberg: Östra Djupkärra; se MALMG. 1975: No 14c, Fig. 46), och i äldre, frisk-källdragspåverkad barrskog på kalkrikt underlag (t.ex. Skinnskatteberg: Främshytte gruvor och Gamla Bastnäsfältet). I silikatområdet funnen i genomsilad, sluten ängslövskog av örttyp, t.ex. Badelunda: Sörby(!). Beteckningen idiokorofyt för denna art motiverad. Alla övriga måste tills vidare antas vara epökofyter.
(Beträffande den inom fjällvärlden inhemska A. glomerulans saknas ståndortsuppgifter. Som den är utpräglat hemerofil nedanför denna region [jfr. SAM. 1943], måste förmodas, att också den enbart setts på hemeroba ståndorter i Västmanland.)
Gemensamt för de epökofytiska arterna är frånvaro i långvarigt sluten, ostörd vegetation, dvs. i stark skugga under fri konkurrens med andra arter. Vanliga är däremot flera (liksom A. glabra) i hemerob gläntvegetation (hagmark, bryn, lövdungar, parker och parklundar, stigars omgivningar osv.), t.ex. A. acutiloba, filicaulis subsp. filicaulis, murbeckiana, plicata, sarmatica, subcrenata, wichurae. Alla därjämte på helt ljusöppna ståndorter; frisk-torr, euhemerob mark (gräsbevuxna småvägar, vägkanter, väg- och dikesrenar, slänter, skärningar, vallar och gräsmattor, järnvägsområden, ladugårdsbackar, diverse ruderat ängsmark); åtminstone de flesta även i mesohemerob, betad-obetad, frisk ängsmark. I d:o torrängsvegetation förekommer - särskilt i Skogslåglandet och Bergslagen - bl.a. A. filicaulis subsp. filicaulis, glabra, glaucescens, gracilis, sarmatica och subglobosa. Den ovan Mälarslätten mest karakteristiska torrängsarten, både i örtbacks- och klippängsvegetation, är A. glaucescens. På Mälarslätten sällsyntare i motsvarande vegetation, hämmad av det varm-torra klimatet.
I svagt fuktig, örtrik kalkfuktängsvegetation i Bergslagen har jag noterat A. acutiloba, glabra, glaucescens, monticola, subglobosa och wichurae. Säkerligen skulle flera kunna förekomma där.
Alla saknas i mårsamhällen, med undantag av A. glabra också på starkt fuktiga-våta ståndorter. Gynnade av näringsrikt substrat. Underlag skiftande. I regel beteståliga.
Då nedan ingenting sägs om invandringshistoria, förmodas arterna vara arkeofyter.