Spridd-lokalt tämligen allmän på Mälarslätten; spridd i Skogslåglandet:s eutrofa lågtrakter, främst utmed de stora vattendragen; åtskilliga äldre uppgifter från trakten av Nora stad, gällande lergravar m.m. i Älvestorpstrakten, senast 1918; en d:o från Nora N: Striberg (Högström enligt SAMUELSSON 1925), troligen sedd i någon damm. Nordligast i Karbenning: Olsbenning, "rikligt i dammen" (Lohammar enligt d:o), ej sedd 1974(!), samt i den sänkta Bysjön i Västerfärnebo 1950 (Lohammar manuskript). Sydlig art, vars inträngande i Bergslagen hindras såväl av temperaturklimatet som av vattnens oligotrofa status. Utbredningstyp som apofyt: S3. På potentiellt naturliga ståndorter: ? (mera sydlig; jämför nedan).
Första fynd
LINNÉ 1745a såsom Hottonia (Kolbäck: Strömsholms källa). I Ladugårdssjön, i kanten av vilken nämnda källa är belägen, återfunnen senast 1973(!).
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Vattenväxt, vanligen submers på grunt vatten i skyddat läge i eutrofa, ofta starkt auxotrofierade sjöar, bäckar, åar och kärrpölar eller i kulturskapade vattensamlingar (dammar, större diken, vattengropar, kärrkanaler m.m.). Ej sällan amfibiska småskott i kanten av vatten med växlande vattenstånd. Endast från Västerås-Barkarö: Ridön (VNV Oppgården) anförd från pölar i alkärr (KERS 1978). Eljest sällan i fullt potentiellt naturlig vegetation.
Vanligen rotad i lera eller lergyttja. Eutrof. Halvskugga-öppet ljus.
Förhistorisk utbredning mera vidsträckt. Nuvarande förekomster N Mälarslätten i regel möjliggjorda genom dammbyggnader, upptagande av diken, strandhävd, sjösänkningar osv.
