Vanligast på Mälarslätten, där den i två områden, Ängsö och socknarna närmast V om Galten, är allmän, för övrigt spridd-tämligen allmän i Skogslåglandets kulturområden tämligen sällsynt ; åter vanligare i Bergslagen (i V. Bergslagen möjligen, så som uppgetts av BINNING 1921, tämligen allmän). Att den är vanligare i Bergslagen än i Skogslåglandet kan sammanhänga med att den i förstnämnda området haft tillgång till större arealer ängsmark av lämplig beskaffenhet. Något men inte starkt kalk- och åsgynnad. Europeisk-västasiatisk art med utbredning i Sverige koncentrerad till S. ek-barrskogsregionen men med tämligen många förekomster i S. och mellersta Norrland. Utbredningstyp: S1.
Jämväl från ett område i Skogslåglandet, Ramnäs. har den publicerats som tämligen allmän (ERIKSSON 1967a). Vid min förfrågan hos författaren har jag dock inte kunnat få besked om någon mer lokal än den enda som namngetts i ERIKSSON (1967a).
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Lokal agriofyt: kalkhälltallskog (Arboga: Kalkugnsberget enligt MALMGREN 1972a; osäkert om på andra håll). Främst i mesohemerob torrängsvegetation: örtbackar, markhällar, utan preferens för betad eller f.n. obetad omgivning i mellanting mellan torr- och friskängsvegetation vanlig i Bergslagen, f.n. i regel = igenväxningsmark. Ett mindre antal förekomster i lågvuxen, delvis euhemerob ängsvegetation i kulturgränsen (renar och liknande) samt på utpräglat euhemeroba ståndorter (torra gräsmattor, järnvägsområden).
Torr- måttligt torr(-frisk), föga sur-alkalisk ängsmull. Underlag växlande. Ljusälskande. Slåtter- och betesgynnad.
Xenofyt; arkeofyt. Gäller möjligen, enligt nyare uppfattning, hela Skandinavien; jämför diskussionssammanfattning hos HÅRD AV SEGERSTAD (1953). Jfr även PETTERSSON (1958), som utifrån pollenanalyser fastslår, att arten "icke kunnat växa ens på Gotlands hällmarker, innan stenålderns röjningar satte in och öppnade växttäcket". Huruvida dess sentida spridning med vallfrö (KOLK 1955) medfört en ökning av frekvensen, kan ej avgöras. I Bergslagen nu säkerligen stadd i minskning genom igenväxning.
Variation
Mångformig. Flera typer har av äldre författaren uppgetts under egna namn. Som beläggexemplar föreligger var. sphaerostachya Mert. & Koch (subsp. sphaerostachya, f. sphaerostachya), utdelad från Arboga Koberg (Kjellmert, GB, KJN), först publicerad av SEGERSTRÖM (1923): Grythyttan Loka; Västgöttorpet. - Enligt min erfarenhet tämligen vanlig typ i hela området. Ekologiskt skiljer den sig inte från övriga former.
