Allmän utom inom SÖ. Mälarslättens odlingsbygder och på Mälaröarna, där den är spridd(-tämligen allmän) inom och i anslutning till barrskogsområden. I äldre tid nog vanlig även här; ännu lokalt allmän inom skogspartier, som undgått dränering, t.ex. Lundby: SÖ om Kaniktorpet(!). Utbredningstyp: N1 (fdU?).
Första fynd
HISINGER 1831 såsom Carduus p. (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Källkärr och andra rikkärr, varibland eutrofa strandkärr (fastmattsamhällen). Alkärr. Barrskog av våt fräkenristyp, örtstarrtyp och örttyp. Källflödessamhällen.
Apofytisk: Mesohemerob fuktängsvegetation - också vid Mälaren, såsom på (f.d.) betad strandäng vid Grisfjärden(!), i torra avsnitt. Kärrängsvegetation. Fuktiga, mer eller mindre oligotrofa, euhemeroba ståndorter: dikad skog, hyggen, myrdiken m.m. I högre trakter, särskilt Bergslagen, liksom bl.a. Cirsium helenioides, gärna på tämligen torra d:o: vägrenar och -slänter (också inom kulturområden) m.m.
Väl neutraliserad-alkalisk, ej långvarigt sank kärrtorv/lövkärrtorv; våt-fuktig, humusrik-mull- eller moderartad, ej starkt sur mineraljord. Denna av skiftande textur. Skugga-öppet ljus. Betestålig men tilltar ofta starkt under övergivna betesmarkers första igenväxningsfaser.