T.o.m. 1920-talet spridd i Södra och Östra Västmanlands kulturbygder (på Mälarslätten. kanske nästan tämligen allmän); i Bergslagen sporadisk. Nu sällsynt (under 1970-talet endast fyra lokaler). Som varaktig kanske bunden till Sydöstra Västmanlands sommarvarma slättbygder (måhända i längden till Östra Mälarområdet). Utbredning i Europa sydlig. Troligen utbredningstyp som mer eller mindre bofast: S12.
Första fynd
WALL 1852 (nio lokaler på Mälarslätten, en i Skogslåglandet, en i Nedre Bergslagen). Post manuskript c 1847 (Köping: utanför staden åt Åkroken).
Ekologi
Epökofyt (till stor del obeständig). Tämligen skiftande euhemeroba ståndorter i anslutning till odling och äldre bebyggelse.
Frisk (-något fuktig), näringsrik-näringsberikad, helst humusrik-mullartad, finpartikelrik mineraljord. Ej gödselväxt. På grundval av egna försöksodling i SV-Sverige anger HENRIKSS. (1910a) villkoren för dess trivsel vara "att marken icke är sur, att den befrias från svårare ogräs och försättes i hög växtkraft". Odling kan "företagas såväl i grus- eller sandjord som i lermylla". Ljusälskande. Frukterna mognar i Sverige sent (i Västmanland troligen ibland mycket sent eller inte alls).
Huvudsakligen xenofyt. Som sådan arkeofyt (jfr HJELMQVIST 1955). I sin egenskap av urgammal medicinalväxt odlad under medeltiden, därvid kanske också något förvildad. Under senare århundraden nog uteslutande invandrad med frövaror, bl.a. sädesfrö. Förr åkerogräs: "ofta allmän på åkrar" (Svensk botanik 1805); "åkrar" (HARTM. flora 1854); "omkring Örebro på åkrarna i myckenhet" (Afz. manuskript 1700-talets slut). Enligt SAARI·SALO-TAUBERT (1963) sedermera införd med vallväxtfrö, något som beträffande Västmanland finns belagt genom TOLF (1899a): " Ett annat ogräs, som jag till min stora förvåning fann uppträda å en vall nära Tärna i Kumla socken, var odörten (Conium maculatum) ---".
Ännu under 1920-talet kunde en inventör (Lundm.) inom ett tämligen begränsat område av Mälarslätten finna ett 10-talet samtidiga förekomster (SAM. 1925). Därefter snabbt allt mer ovanlig. Detta tyder på, att odörten, liksom flera andra, starkt minskade synantroper, i regel ej var bofast utan beroende av viss, kontinuerlig diasportillförsel. I och med att denna nu upphört genom bättre utsädesrensning är den i Västmanland mycket sårbar(-utdöende).
Lokaler
Kända förekomster 1930–69:
Mälarslätten: Ervalla S Österrasta 1958 (Almq.). Hallstahammar S Västtuna 1951 (Almq. enligt MALMG. 1970)†. Hubbo Gryta 1958 (Almq.). Kung Karl Skäftrunna 1951 (Ham.). Kolbäck Sörstafors vid gamla prästgården 1954 (Almq.). Lundby Skälby 1954 (Almq.). Rytterne Kyrkbacken (WALLD. 1955)†. Sjöholmen [1950-talet] (Almq.). Säby Utnäs 1957 (Almq.).
Skogslåglandet: Odensvi N Torsmossen, talrik [1950-talet] (Almq.). Sala Broddbo 1919 (Almq. enligt DAHLG. 1923: nära stationen) -46 (DAHLG. 1949)(†). Kalkbacken 1934 (I. Björling, LD). Skuggan 1942–48 (DAHLG. 1949; LD)(†). [Bergslagen: Ljusnarsberg: Ställdalen 1929 (Brodd., BRODD).]
D:o under 1970-talet:
Mälarslätten: Medåker S Dal 1960 (Almq. & Ham.) -74 (LÖFG. 1976b: riklig vid Dalviks ca 15-åriga branddamm) -77 (Löfg.: 1 exemplar). Troligen från vilande frön, som grodde vid markens omgrävning. Försvinnande genom igenväxning? Ängsö S vägen före Prästgården, dike i kanten av vall, 25-talet exemplar 1977(!). Solvik (WALLD. 1958b) -77(! : vid utkastställe på tomten, förr avskrädeshög, enligt uppgift riklig sedan 1950-talet). Bortrensning undviks avsiktligt.
Nedre Bergslagen: Skinnskatteberg Riddarhytte herrgårds ödeträdgård, stort exemplar, uppkommet efter markschaktning 1975(!).