veksäv
Eleocharis mamillata
Mer information om arten

Tidigare föga uppmärksammad. Av mig funnen på talrika lokaler i alla regioner; av allt att döma allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Första fynd

BINNING 1921 så som Scirpus mamillata (tre lokaler i Nora och Järnboås). E. L. Svensson 1883 (s.n. Eleocharis palustris) (Linde N: Brunnvik; S).

Ekologi

Idiokorofyt. Hemerofil. Ej submers, som strandväxt eljest som föregående. Vid eutrofa vatten i gungflysamhällen på väl humifierad torv, vanligen i vattenbrämet.

Å- och bäckkantvegetation i kulturomgivning. Riklig i sent-ofullständigt upptorkande, graminiddominerad, mesohemerob fuktängsvegetation: betessänkor, omgivning. Av käll-och kärrpölar, smådammar m.m. Även euhemeroba ståndorter, åtminstone i eutrof omgivning: täktdammar, ler- och kärrdiken.

Enligt ALMQUIST (1929, 1965) sällan på lera - missuppfattning? I varje fall ej lerskyende i Västmanland. Som helofyt skild från föregående genom att den (genom robustare byggnad m.m.) beväxer också strandlinjer med tämligen tvär övergång från epi- till sublitoral, vanligen i konkurrens med åtskilliga andra, mera högvuxna arter; genom förekomst på stånd orter, utsatta för mycket kortvarig eller ingen översvämning samt genom förmåga att under vissa betingelser (så som i gungflybräm, kärrdiken m.m.) rota sig i rent organiskt substrat. Halvskugga-öppet ljus. Betesgynnad.