5; mestadels nog tillfällig men åtminstone på en lokal för nuvarande bofast (Västerås-Barkarö): Mälarområdet: Västerås-Barkarö Gångholmens gård N-ut, dikesslänt mellan betesmark och åker, stort exemplar med 16 stjälkar 1973(!). Sedan aldrig återsedd. Utan tvivel spridd från: Stora Skogstorp, 300 m långt bestånd i åkerdiken 1977(!). Sedd av markägaren åtminstone sedan mitten av 1960-talet, massförökad efter dikesrensning ca 1974; tål (gynnas troligen av) återkommande gräsbränning. Västerås S Västerås stad 1925 (WOLL. 1930; VÄ; Öberg, LD; hamnen). Enligt W. kommen med avfall från gymnasiets botaniska trädgård. 1938 (Edv. Alv., UPS: Kopparbergsvägen) -39 (Hedberg, UPS: dike)†. - Skogslåglandet: Kumla Tärna folkhögskola, två diken, massvis 1956 (Almq., S)†. Helt borta 1977, diken grunda, igenväxta. - Bergslagen: Guldsmedshyttan Limnäs 1959 (Björk. manuskript).
Värmekrävande, sydlig. Trolig utbredningstyp som bofast: S12 (S10?).
Ekologi
Epökofyt. Euhemeroba ståndorter som ovan, åtminstone i Mälarområdet och Skogslåglandet på styv lera. Bergslagenlokal belägen i kalkområdet. Ljusälskande. Konkurrenssvag.
Sannolikt överallt ergasiofygofyt. Odlad troligen först fr.o.m. 1800-talets senare del; dokumenterat endast i Västerås botaniska trädgård, där den samlades 1889 (C. H. Joh., JOH). Saluförs ej i vår tid.
Sårbar. Känslig för igenväxning.