Tämligen allmän-allmän i skogsbygder, spridd(-lokalt tämligen sällsynt) i jordbruksbygder (kring Mälarens stränder dock tämligen allmän). Utbredningstyp: U.
Första fynd
BERGIUS 1764 (Grythyttan: kärrmark nedanför Loka hälsokälla).
Ekologi
Idiokorofyt. Begränsat hemerofil. Tämligen konstant i samhällen på blottade, mjäliga-sandiga strandbottnar (V. Bergslagen) och i strandsamhällen i övre och mellersta geolitoralen på sandiga-grusiga(-steniga och småblockiga) stränder, både vid eutrofa och oligotrofa vatten. Potentiellt naturliga kärrängs- och fuktängsfragment i eutrofa kärrs fastmarksövergångar. Vassockel- och vassdriftsamhällen i näringsrik miljö. Bland- och lövskog av våt örtstarr- och fuktig-våt örttyp.
Mesohemerob fuktskogs- och fuktängsvegetation; ibland på euhemeroba ståndorter, mest skogs- och kärrdiken.
Genomsilad/växelfuktig, väl genomluftad och föga sur mull, eventuellt övergångar mellan mull och mår; kärrängstorv; helst humusrik, blottad, stundom euhemerob, fuktig mineraljord av ofta grovpartikelrik textur. Lika vanlig i kalk- som i silikatområden. Skugga- öppet ljus.
Variation
Form flore alba: Sala Katrinelund på den tappade Sala damms botten 1905 (DAHLGREN 1910a, 1911; S).