Släktet veterligen först nämnt i tryckt skrift av LOHMAN 1737 så som Wide (Arboga).

Anmärkningar till Salix: Hybridbildning föga undersökt; få Salix-insamlingar under det skede (omkring 1910–60), då sakkunniga salicologer var verksamma i landet. Nedan anförs främst sådana hybridkollekter, som granskats av C. Blom, S. J. Enander, B. Floderus, S. Grapengiesser, Erik Marklund och Heribert Nilsson.

Vad gäller de av dem urskilda, delvis publicerad och också här upptagna tre- och fyrartshybriderna, är jag medveten om, att deras existens numera ifrågasätts och att det i varje fall av genetiska skäl kan vara omöjligt att säkert identifiera sådana.

En på sin tid omtalad och ofta besökt hybridlokal bör omnämnas. Denna – numera delvis torrlagd och på annat sätt förändrad - var belägen i Ervalla S strax N om Ervalla station och Närke-gränsen (= Dyltaån) på och invid banvallarna till Köping-Hult- och Ervalla-Nora-banorna.

Lokalen undersöktes först av K. Kjellmark 1894 och beskrevs av honom påföljande år (KJELLMARK 1895): "På de tidtals öfversvämmade ängarne i trakten norr om Ervalla station på ömse sidor om Ervalla-ån --- har en yppig Salix-vegetation uppkommit. Täta och ända till 4 m. höga dungar af Salix nigricans, aurita och cinerea omväxla med mera spridda buskar af Salix pentandra och Salix lapponum. - Den senare är föröfrigt i flere former ganska ymnig, men de yngsta individen afstubbas årligen 'vid höbärgningen. Ymnigt förekommer här äfven en glabrata-form af Salix repens, täckande stora ytor, vidare vid åns stränder Salix fragilis samt i utkanterna af området på torrare lokaler Salix caprea.

Föröfrigt odlas i långa häckar på banvallarne hufvudsakligen Salix viminalis och Salix purpurea men äfven Salix acutifolia, caprea x viminalis och möjligen några andra.

På ett område, der så många Salix-former förekomma blandade om hvarandra och i så stort individantal, kan man med skäl vänta sig en mängd hybrider. På den exkursion, jag förliden sommar företog till trakten, gjorde jag också flere intressanta fynd af hithörande egendomliga former.''

Ståndort för dessa hybrider var också järnvägsgravar N om Dyltaån: " Dessa fylldes vid ombyggnaden och intagas nu av ny järnvägsbank och tryckbankar. Utmed Norabanan finnas dock alltjämt gravar med Salix lapponum etc." (ALMQ. 1957).

Jag har själv inte besökt platsen.

[Salix aurita x caprea x cinerea: Västerås-Barkarö: Askötrakten 1925 (Håkansson manuskript). Vore enligt Håkanssons kommentar granskad av B. Floderus, vilken dock sedermera (B. FLOD. 1931) inte anförde någon förekomst av denna hybridkombination från Västmanland. Belägg ej anträffade]

Salix aurita x caprea x lapponum: Västmanland (B. FLOD. 1931).

Som Salix aurita x cinerea x nigricans x phylicifolia 6
Under rätt namn först publicerad av B. FLOD. 1931 (Västmanland). Avser lokal 3. - [3); Mälarslätten: Kärrbo 1 Springsta 1885 (A. E. Luhr s.n. S. nigricans, S; det. A. Arrhenius 1923, conf. B. Floderus 1933). Västerås 2 Västerås 1882 (A. E. Luhr s.n. S. caprea x phylicifolia, GB; det. B. Floderus 1932). - Nedre Bergslagen: Grythyttan 3 Loka 1918 (SEGER. 1923 s.n. S. cinerea x nigricans; S; det. B. Floderus 1927).

Salix aurita x lapponum x viminalis [?]
1; enda skandinaviska lokalen hos B. FLOD. (1931): Mälarslätten: Ervalla S Ervalla [station N-ut] (B. Floderus). Hybridkombinationen först publicerad av B. Floderus hos LINDM. (1926) (avser alltså denna lokal). Sedan (avsiktligt?) utelämnad av Grapengiesser hos HYL. (1966a) - eventuellt förd under S. a. x viminalis. Belägg ej anträffade.

Salix aurita x bebbiana x starkeana (Som Salix aurita x starkeana x xerophila)
1; Nedre Bergslagen: Grythyttan Loka 1918 (Segerström s.n. Salix aurita x repens, S; det. B. Floderus 1935). Troligen publicerad som Salix aurita x repens hos SEGER. (1923); jfr anmärkning under föregående hybrid (Salix aurita x starkeana).

Salix caprea x lapponum x repens subsp. argentea x repens subsp. repens
1; säkerligen sällsynt: Skogslåglandet: Surahammar Ståltorpet (Eng. enligt B. FLOD. 1931).

Salix caprea x lapponum x viminalis
1?; möjligen enda kända, svenska lokal: Mälarslätten: Ervalla S Ervalla [station N-ut], sparsam (B. Floderus enligt B. FLOD. 1931). (Hybridkombinationen upptas ej av Grapengiesser hos HYL. 1966a.)

[Salix purpurea x viminalis: Från odlat (eventuellt friplanterat) material härrör troligen ark från Arboga: Gäddgården 1943, 44 (Kjell., LD, UPS). - Odlas sparsam men förvildad mycket sällan enligt B. FLOD. (1931).)