På Mälarslätten delvis allmän - vid Mälaren, i Himmeta, Björskog m.m.(!) - delvis (i starkt uppodlade områden) tämligen allmän Alltid regelbunden vid sjöar och längs större vattendrag. Samma frekvensförhållanden i nedre Skogslåglandets kulturområde. I Bergslagen inte nog känd; torde vara tämligen jämnt spridd i kulturtrakter och annars vid eutrofa-mesotrofa vatten t.o.m. Övre Bergslagen 0 i Hällefors. Går långt N-ut i Skandinavien; undviker oligotrofområdet. Utbredningstyp: S1.
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Bygdenamn och bruk
Bladmönstringen användes i gammal tid som förlaga vid vävning (uppgift i Västervåla: Halvarsviken, 1977).
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Inhemsk strandväxt i eutrof-mesotrof miljö. Sällan vattenhelofyt: Grythyttan: S. Djupviken i Torrvarpen, spridda ruggar på flack, vassfri sandbotten ned till några dm djup(!).
Oftast strandkantsapofyt i vår tid. Vid Mälaren i sanka strandängar(!). Beväxte vid slutet av 1800-talet "ansenliga stycken" av de "för årliga öfversvämningar utsatta s.k. Barkaröskär" (TOLF 1899a) och 1898 dåvarande Sjömossen mellan Stora och Lilla Nadden i Ramnäs, en "yppig starrmyr med fräken" (TOLF 1899b). Vanligast sannolikt på näringsrika, euhemeroba ståndorter: fuktiga (åker- och vägdiken m.m.) såväl som torra (helst mycket näringsrika- gödslade): ladugårdsbackar och diverse ruderat ängsvegetation kring gårdar, vägrenar, utfyllnadsmark.
Växelfuktig mull; fuktig-torr, näringsrik, blottad (delvis euhemerob) mineraljord. På finpartikelrika jordarter eller annars i eutrof-mesotrof omgivning (På sand allmän bl.a. längs Hedströmmen sträckan Bernshammar-Karmansbo.) Halvskugga-öppet ljus. Knappast i (väl)betad fuktängsvegetation.
Har gamla anor som vallväxt. Ett markant intresse för dess odling förmärks i Sveriges Utsädesföreningens Tidskrift 1910 och däromkring. Ännu bland de vallgräsarter, vilka analyseras för statsplombering. Torde dock för nuvarande odlas föga i Västmanland men kan antas ha prövats förr på åtskilliga håll och därvid spritts till nya lokaler. Då den redan av POST (1844), WALL (1852), IVERUS (1877) m.fl. bedömdes allmän, kan detta förhållande inte bevisas. Beståndsbildande.
Variation
Form picta L. - Randgräs: Förr ofta, nu tämligen ofta odlat prydnadsgräs, några få gånger uppmärksammat som tillfälligt förvildad: Hallstahammar S Samhället utanför häckar 1967 (MALMGREN 1970). Kvalsta bäck; Sörkvarn (IVERUS 1877)†. Ljusnarsberg Övre Fäbobacken; Övre Tappen (LINDBLAD 1960). Lundby Johannisberg S-ut, "i sjöbrynet" (TROILIUS 1860)†. - Sistnämnda väl ej spontant uppkommen?
Lokaler
Övre Bergslagen: Hjulsjö Björksjön, vid kvarnen 1956 (Almquist). Ljusnarsberg Adamsgård, fuktig, övergiven åker, mycket ymnigt; Stjärnfors, vägren 1976(!). Bångbro; N. Tappen [1935] (Almquist). Krigstjärn 1956 (Hamrin). Salbogruvor 1963 (Björkman manuskript).