Allmän på Ängsö, för övrigt spridd i Mälarområdet. Högre upp på Mälarslätten några få spontana förekomster. T.o.m. Skogslåglandet också sällsynt och mer eller mindre tillfälligt införd, utplanterad eller förvildad. Frånvaron inom bl.a. Ridöarkipelagen tyder på ofullbordad spridning i Mälarområdet. Ovan detta område har arten av temperaturklimatskäl uppenbart svårt att etablera sig. Totalutbredningen sydligt kontinental. Utbredningstyp: S 12.
Första fynd
POST 1844 (Köping: Galgbergen). Först funnen av honom på samma lokal 1839 (S).
Ekologi
Epökofyt. Nästan uteslutande i mesohemerob torrängsvegetation, där dess ekologi överensstämmer med S. acres. Tämligen jämnt fördelad på markhällar, backberg och örtbackar, både i betad och obetad omgivning. Sällsynt på euhemeroba ståndorter (varför?). Dock t.ex. Köping: sandgropen vid Bellevue [om inte åsäng avsågs] 1892 (Bäärn., GB, S), Hallstahammar S: Parkgatan, rikligt ogräs i grusgångar och rabatter 1967–68, sedan utgången efter asfaltering och omgrävning (MALMG. 1970). Till skillnad från S. acre, annuum och maximum ej på potentiellt naturliga ståndorter.
Under 1800-talet känd från Ängsö till Köping, "flerstädes temligen ymnigt" enligt WALL (1852). Frånvaron i oligohemerob vegetation liksom utbredningsIuckan i mittre Mälaren tyder på, att den bofasta populationen kan ha invandrat senare än t.ex. S. acre och annuum. Troligen till stor del akolutofyt. Att fastställa, om spridningen hit börjat i historisk eller förhistorisk tid är ogörligt. Torde knappast förmå utvidga sin utbredning ovan Mälarområdet. Den antropokora förekomsten i Hallstahammar (ovan) utgör enda moderna exemplet på pågående, xenofytisk spridning.
Även något odlad och förvildad (vanligen kvarstående efter utplantering); troligen först fr.o.m. 1900-talet: Ramnäs: Fridnäs, "förvildad i landsvägsdiket vid en villa" 1948 (Almq., UPS). Möklinta: Forsbo 1956 (Wald.). Romfartuna S: Kyrkberget, utplanterad, sparsam 1977(!). (Kung Karl: Hogsta skola, inplanterad [Ham. manuskript]. Hur?) I längden nog obeständig på alla dessa lokaler.
Minskningen kring Västerås beror på bebyggelse. Generellt minskande genom upphörd betning.
Lokaler
Troligen spontana förekomster ovan Mälarområdet: Hallstahammar S Sörkvarn på en häll invid strömfåran (Iverus 1877). För länge sedan utgången av okänd anledning (MALMG. 1970). Munktorp S Måsta 1957 (Almq.). Sankt Ilian Rönnby 300 m NV-ut, markhäll i f.d. hage 1978(!). Åby 1960 (Nordin).
Västligast i Arboga på obebyggd dolomithäll inom staden N ån, "Grönagathällen" (LÖFG. 1977b). Torde nu vara bebyggd. Jag hann se förekomsten, som var riklig.
