Ca 60 kända förekomster, ojämnt fördelade inom lägre trakter (flest på Mälarslätten och i nedre Skogslåglandet). Tämligen jämnt utbredd över större delen av Sverige, varför oligotrofbygdernas luckor/frånvaron i Övre Bergslagen ej kan skyllas klimatomständigheter. Däremot troligen dess anspråk på tämligen näringsrik omgivning: de flesta fynden i utpräglat eutrofa vatten, ett fåtal i oligotrofa (och då ofta inom kalkområden eller i grunda, igenväxande vikar m.m.). Utbredningstyp: S2.
Första fynd
POST 1844 (Köpingstrakten: här och där).
Ekologi
Ovanstående bedömning avviker alltså från LOHAMMARS (1965), enligt vilken växten är eurytrof, mer eller mindre allestädes närvarande.
Idiokorofyt. Hemerofil. På grundare vatten i eutrofa-mesotrofa sjöar, åar, större diken, bäckar, dammar. I (tämligen) näringsfattig omgivning funnen på lokal 1, 4, 5 nedan samt i Fåsjön, Usken, Vikern och Älvlången - alla dock omgivna av kulturområden. Ovanlig i Mälaren; okänd i många av mig undersökta eutrofsjöar. Kan bero på, att täta vassar fördriver den från avsnitt med passande vattendjup (torde ej, i motsats till P. natans, uppträda utanför vassbältet).
Ofta riklig.
Lokaler
De nordligaste bergslagsfynden är:
Nedre Bergslagen: Norberg 1 Noren vid Viken 1926 (Lohammars manuskript). Men inte längs öststranden(!). Skinnskatteberg 2 Nedre Vättern (EK m.fl. 1968). Gynnad av sentida förorening från ASSI osv.? Västanfors 3 Melingsjön 1970 (Janet Jander). Eutrof!
Övre Bergslagen: Hjulsjö 4 Grängen (BINNING 1921). Ljusnarsberg 5 Finnhyttan [i Garhytteån] 1956 (Hamrin). (Väl ej förväxlad med P. polygonifolius?)
