BERGIUS 1764 (Grythyttan: Loka hälsokälla).

Idiokorofyt. Mycket hemerofil. I potentiellt naturliga klippängssamhällen i varje fall på kalkbergarter, t.ex. strandklippor på Björknäset i Färvilen(!). Troligen också inhemsk i liknande vegetation på silikathäll- och -gruskrön i löv-och blandskogsomgivning. Pinus-Juniperus-Brachypodium pinnatum-samhällen på frisk-torr kalkmorän (Sala flerstädes, Norberg, Viker). I fuktig, gläntig barrskog av tall på mycket väl neutraliserad mark i Kungsåra: S om Ryttarkärret, tillsammans med Carex flacca(!).

Främst som apofyt, utgörande ett av de vanligaste inslagen i all hemerob, frisk-torr ängs- och ängsgläntvegetation. Lika vanlig på torrare, euhemeroba ståndorter (skärningar, järnvägensområden, hyggen, igen växande åkrar, stig- och vägkanter m.m.).

Frisk-torr, måttligt sur- alkalisk mull; frisk-torr, humusrik eller -fattig, euhemerob mineraljord. Svag skugga-öppet ljus. Betesgynnad.

Ökar stundom explosionsartat i nyligen övergiven betesmark och på ohävdade vallar, bildande mer eller mindre tillfälliga "rödvenängar".

Form med delvis borstförsedda småax (var. aristata): "Sparsamt bland huvudformen" (Iverus 1877). Iakttagen av honom?