Tämligen allmän(-lokalt nästan allmän) på Mälarslätten och i Ö. Skogslåglandet; för övrigt spridd-tämligen sällsynt i låglänta kulturtrakter. Minst vanlig i V. Västmanland och inre Skogslåglandet, beroende på (liksom beträffande Arctium minus och A. tomentosum), att spridning där är ofullbordad samt dessa områdets i förhållande till S. och Ö. Västmanland lägre antal och ofta glesare belägna habitationer. Torde, liksom A. tomentosum, vars utbredning är snarlik. vara klimathärdig i hela området. Utbredningstyp: S2 (pU).
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Epökofyt. Endast euhemeroba ståndorter, ungefär som Arctium tomentosum. På ruderatmark utan omedelbar anknytning till bebyggelse främst, om än sällan, längs nya vägar (renar, slänter) och i grustag. Varken här eller inom spårområdena länge bofast. Några fynd på kalkrik gruvvarp(!).
Xenofyt. Möjligen arkeofyt: kanske dock (tidig) neofyt. WALL (1852) uppfattade arten som allmän. Ett sekel tidigare (1746) ej så enligt LINNÉ (1747) (antecknat sedan han genomrest S. Västmanland): "--- som wi på hela resan mycket litet sedt. begyndte blifwa allmän. så snart wi kommit in i Upland". Tydligen utgick sedermera den Västmanländska spridning till stor del från detta landskap och sträckte sig gradvis V-ut. Enstaka fynd i Bergslagen Under 1800-talet. men ännu under 1920-talet inga i Ervalla enligt Lundman manuskript 1925–26. (Nu flera lokaler nära Lundmans dåvarande bostad där.) I Övre Bergslagen hittills: Hällefors: Hällefors stations spårområde 1956 (Almquist)†. Sikfors nära herrgården, 1 ex. 1958 (Lindberg). Hjulsjö: Bredsjö by, vägslänt 1976(!). Ökningen V-ut torde långsamt fortgå men begränsas nu av gårdsnedläggelser, hushållstipparnas försvinnande osv.
Ännu kvar i trakten av den först namngivna lokalen i Bergslagen: Ramnäs N: Kårberget (Ohlsson manuskript 1863) - Håkansboda 1950-talet (Hamrin).
Variation
Form flore alba: Sällsynt: Näsby S Frövi, vägkant [cirka 1930] (N. O. Löfstedt enligt Broddesson manuskript).
