TROILIUS 1860 (Kärrbo: "förvildad vid Lindö m.fl. ställen").

Vanligen tillfällig, i några fall bevisligen mera varaktig: (osäker) epökofyt. Euhemeroba ståndorter, oftast nära bebyggelse: vägdiken, -kanter, hamn- och järnvägsområden, tippar, ödetomter m.m.

Frisk, humusbemängd-mullartad ruderatjord (lera, sand, morän). Ljuskrävande. Konkurrenssvag.

Troligen mestadels ergasiofygofyt (någon gång xenofyt. så som i Västerås hamn 1925). Odling i Sverige återgår till 1500-talet eller möjligen sen medeltid. (Uppges i Tyskland under sistnämnda skede ha varit bortglömd för att återupprättas först under 1500-talet: FISCHER-BENZON 1894, REINHARDT 1911.) Alltid enstaka-fåtaliga ex., som ibland återkommer regelbundet men som sällan ger upphov till ytterligare spridning (jfr dock Västerås-Barkarö nedan).

Mycket sårbar. Beståndet vid Askö borde aktivt beredas möjlighet leva kvar.

Mälarslätten: Sedan 1860 ett 15-tal fynd. Flera har kunnat fastslås vara kortlivade, delvis av upptäckarna själva. Mera långlivade artar sig kanske: Medåker S Myre, sydgaveln av en liten, avsides åkerbod, 2 ex. 1977(!). Rytterne S Strömsholms station i kanten av äldre ödetomt vid banan. på sand. 1 ex. 1973–77(!). Västerås-Barkarö 300 m Ö Askö gård. 2 alltid kraftiga ex. i mindre landsvägsdike, ett nära dess botten, ett i slänten, på lera 1975(2+7 stjälkar) -76(1+5) -77(1+7) -78(2+9) -79(!). Fr.o.m. 1978 dessutom ett tredje ex. med 2 stammar nära de föregående, uppe på f.d. åkerren. Hotas av ung granplantage på åkern S diket.

Längst har arten kunnat följas på en lokal i Badelunda Mellan Hälla och Klinta, intill [gamla] landsvägen, 2 ex. 1913 (Wollert enligt SAMUELSSON 1923a; VÄ). Enligt muntligt meddelat av E. Jacobsson, Prästgården, Kungsåra (1977) förekom sparrisen på denna plats i landsvägsdike med 3–4 stånd årligen, åtminstone från 1910 till ca 1937, då vägen byggdes om.

Bergslagen: Tillfällig: Nora 1890 (Göthlin, LD).