Allmän i V. Bergslagen; tämligen allmän(-allmän) i Ö. Nedre Bergslagen, stänklokaler i angränsande delar av övre Skogslåglandet- För övrigt sällsynt. Förr några förekomster på Mälarslätten (utdöd genom källdikning m.m.); tycks varken där eller i Ö. och nedre Skogslåglandet ha varit väl hemmastadd: mera edafiskt fordrande än i Bergslagen (mer eller mindre bunden till källvattnad eller kalkrik mark). Boreal, cirkumpolär art. Avgörande orsak till den begränsade förekomsten utanför Bergslagen kan vara det tämligen torra, kontinentala klimatet. Utbredningstyp: N4 (fdN3).
Första fynd
HAMMARSTRÖM 1813 (Ljusnarsberg s:n).
Bygdenamn och bruk
[Äldre folks utsagor om förekomst av "tätört" i ovannämnda områden avser vanligen (rund)sileshår, vars avsöndrade sekret likaså allmän användes för beredning av tätmjölk. Sådan användning belagd av författaren i Hallstahammar (uppgift Av framlidne Frans Johansson, Nibble, 1969). "Till detta vigtiga ändamål nyttjas i Ångermanland Drosera så bestämt framför Pingvicula, att ingen tvekan i valet uppstår. Tät-ämnet synes hos den sednare vara långt mindre utbildad! och afsöndradt." (Svensk Botanik X, 1826–29.)]
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Källkärr och andra rikkärr (blöta fastmattor och deras övergångar i mjukmattor, t.ex. Campylium stellatum-samhällen i blöta sänkor); soligena mellankärr (samma slags strukturer). Samhällen på blottade strandbottnar och låglänta, glesbevuxna mineraljordsstränder (nedre geolitoralen) vid oligotrofa vatten. Ovanlig potentiellt naturlig ståndort: granskog av fuktig örttyp på sluttande, genomsilad, kalkrik morän (Viker: Snöbergsmarken S-ut[!]).
Som apofyt i genomsilad (mer eller mindre sluttande/källdragspåverkade) eller kalkpåverkad, lågvuxen fuktängsvegetation av diverse sammansättning, på trampade stränder m.m. samt framförallt på vissa euhemeroba ståndorter, särskilt fuktiga stigar och vintervägar; i Övre Bergslagen även på tämligen torra vägrenar. Stundom på bottnen av diken med silande vatten.
Väl neutraliserad och genomluftad, ej mycket sank eller uttorkande kärrtorv; fuktig-växelfuktig, humusrikmullartad, delvis euhemerob mineraljord. Underlag skiftande; attraherad av kalkrik mark. Konkurrenssvag. Halvskugga-öppet ljus.
Variation
"ß bicolor Nordst." (nedre kronblad vitt): Ljusnarsberg Boms gruvor, talrik på fuktig äng 1882 (CALLME 1884; UPSV, 3 ex.)(†).
Lokaler
Följande lokaler kända i Skogslåglandet (där den närmast Bergslagen torde vara något vanligare än som framgår) och på Mälarslätten:
Mälarslätten (överallt utgången): Arboga 1 Vinbäcken[s källa] [1800-talet] (Tärnlund enligt SAMUELSSON 1925). [Att den nu skulle förekomma vid Gålsjön (L. Bolund i lokaltidningen 1977) är en uppgift, som gripits ur luften.] Irsta/Kärrbo 2 Ångsjön [troligen vid källa] (TROILIUS 1860). Kung Karl 3 Sandskogshagen [vid dåvarande källa, jämför Carex remota m.fl.] 1933 (Å. Bäcklund genom Almquist). Medåker S 4 S. skogsområdet = Bergaskogen V Fallsäter [början av 1900-talet] (GARSTEN 1971).
Skogslåglandet: Gunnilbo 5 Stora Flyten-området, flerstädes (Rafstedt & Hammar manuskript 1970). Kila 6 Grevens grav i trakten av Ljömsebosjön (NORDIN 1966). Möklinta 7 Mellan Näs och Åverka 1902 (Bjure enligt SAMUELSSON 1925). Odensvi N 8 Blixbo 1959 (Hamrin). Ramsberg S 9 Grimsö-trakten 1970-talet (Christina Skarpe). 10 Källmossen N Morskoga krog, fuktig hyggesväg 1977 (Löfgren). Sala 11–12 Fallet; Hillingsberg, flerstädes 1957 (Almquist). 13 Vid gruvan 1891 (Danielsson, S) – (DAHLGREN 1911). 14–15 Hyttan; Mellandammen (DAHLGREN 1911). 16 "Koppargruvan" i Gravhagsskogen, i vattenbrynet 1978(!). 17 Ekebyängs mosse, kantregioner (ABRAHAMSSON & WALLSTEN 1979). Surahammar 18 Olberga (Iverus 1877)†. Västervåla 19 Skogsväg mot Märrsjöträsket 1974(!). 20 Engelsberg 1848 (C. H. Johansson enligt SAMUELSSON 1925).
