Allmän i Mälarområdet (i V till Säterbo) samt i östligaste Västmanland: Arbogaån, Kolbäcksån, Svartån, Lillån i Hubbo-Björksta, Sagån, Dalälven m.m., Mälarens stränder. I N och V stänklokaler Den i Sverige splittrade och i Västmanland något säregna utbredningen, svår att korrelera med klimatförhållanden och delvis med markförhållanden, tyder på ofullbordad spridning Utbredningstyp osäker.
Första fynd
WALL 1852 så som R. hippolapathum (Mätarens och Svartåns stränder; Munk: Björke). Tidigare en liknande angivelse i Åkerman manuskript 1846 (allmän vid Mälarens och Svartåns stränder).
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Ursprunglig i glesa helofytsamhällen på grunt vatten, i strandkantsamhällen, limnogena kärr- och kärrängssamhällen (ofta Carex acuta-samhällen) samt eutrofa alkärr (mälarstränderna och deras närhet). I potentiellt naturliga, föga sanka alkärr bl.a. Ö Hamreskolan i Västerås och vid Holmsviken i Västerås-Barkarö(!).
Som apofyt i liknande vegetation längs vattendragens lopp genom odlingsbygder, i uttorkande hagkärrpölar och andra fuktängar (gräs-lågstarr- eller högstarrsamhällen) och på fuktiga, euhemeroba ståndorter (diken, dammar). I betad fas av strandalskog bl.a. vid Skepphusavikens innerdel i Kungsåra, dominerande tillsammans med Deschampsia cespitosa(!).
Näringsrik, föga sur kärrtorv vid eutrofa vatten; lövkärrtorv; tämligen-mycket näringsrik, humusbemängd-mullartad, växelfuktig-våt mineraljord; mineraljordsrika sjöbottnar i (mesotrof-)eutrof miljö. Ej lerbunden annat än möjligen som alkärrväxt.
Sannolikt stadd i långsam spridning V om sin nuvarande huvudutbredning, bör den kunna kolonisera de flesta någorlunda eutrofa trakter. Pågående spridning i Uppland påvisad av ALMQ. (1965). Växer enstaka-smågruppvis.
Lokaler
Utpostlokaler är för nuvarande:
Skogslåglandet: Hed Hedströmmen mellan Karmansbo och Bernshammar 1974 (E. Marklund). Karbenning Svartåns kant i fuktig betesmark N Labodasjön 1974(!). Möklinta Dalälvsstranden 1976(!) + Herrgårdsviken 1956 (Wald.) -76(!).
Bergslagen: Grythyttan (†) Älvestorpet, bangården, 3 ex. (1930–40-talet) (Almquist). Troligen järnvägsspridd. Utgången, sedan järnvägen ombyggts till landsvägen. Sökt men hittills inte anträffad i omgivningen. Ljusnarsberg Nubbtorpet, längs liten bäck i fuktig, betad lövhage, tämligen riklig 1976(!). Att döma av markägarens uppgift sannolikt nyspridd. Närmaste kända förekomster avsevärt N härom (i S. Dalarna). Västanfors Kratten (Almquist)-74(!: flerstädes ovanför och nedanför Västanfors sluss). Lokaler är publicerad av HYL. (1966a).
