Allmän på Mälarslätten och inom Skogslandets kulturområden; för övrigt tämligen allmän-spridd (i Övre Bergslagen till synes glest spridd). Arten är tämligen eutrof och uttunning i NV tycks (att döma av skandinav. totalutbredning) åtminstone till en del äga samband med Bergslagens i allmänhet sämre markbetingelser.
Klimatskärpningens betydelse är svår att bedöma. Utbredningstyp: S1.
Första fynd
HIS. 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
ldiokorofyt. Mycket hemerofil. Ävjebroddsamhällen; andra samhällen på låglänta, periodiskt översvämmade mineraljordstränder (vant. upp t.o.m. mellersta geolitoralen). Alkärrsamhällen (i sänkorna), framförallt i lerområden.
Som apofyt i diverse hemerob, lågvuxen fuktängsvegetation, så som längs betesbäckar och på låglänta, betestrampade stränder och strandängar. Vanlig på vissa fuktiga, euhemeroba ståndorter: diken, dammkanter, diverse pussar (även gödselpölar), fuktiga stigar; förr vanlig i sidlänta åkrar och på "myrodlingar".
Lövkärrtorv; fuktig-växelfuktig, starkt humusbemängd-mullartad, glest bevuxen mineraljord av växlande textur. Eutrof, i synnerhet kväveälskande. Konkurrenssvag. Skugga-öppet ljus. Betes- och tramptålig.