Allmän på V. Mälarslätten; för övrigt spridd-tämligen sällsynt i låglänta kulturområden Nästan frånvarande i övrigt.
Bergslagen och västligaste Nedre Bergslagen Den ojämna fördelningen i S antyder ojämn, eventuell delvis rätt sen spridning. Bofast åtminstone t.o.m. Nedre Bergslagen. Spridning tycks ofullbordad. I Övre Bergslagen möter möjligen ett ogynnsamt temp. klimat. Sydlig art med spridd förekomst upp till mellersta Norrland. Utbredningstyp: S2 (pS1).
Första fynd
HISINGER 1831 såsom Arctium lappa (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Epökofyt. Friska-torra, euhemeroba ståndorter nära bebyggelse, i all synnerhet (som beständig väl nästan alltid) omgivning av lantgårdarnas ekonomibyggnader (ladugårdsbackar, gödselstäder) och liknande, näringsberikad mark (t.ex. vid tippar och inom städernas äldre delar). Här och där på vägkanter, i slänter, på slagg m.m. Ett par bangårdsfynd.
Nog nitrofil, föredrar humusrik mark. Underlag växlande mineraljord. Halvskugga-öppet ljus.
Xenofyt. Troligen till en del arkeofyt. Ansågs av WALL (1852) allmän i hela området, sannolik överdrift. F.n. minskande till följd av nedläggning av många mindre lantställen samt övergång till kreaturslöst jordbruk. Exempel på långvarigt uppträdande i Bergslagen: Linde N: Munkhyttan 1929 (Broddesson manuskript) -78(!). Viker: Älvhyttan 1928 (Lundman manuskript) -55 (I. Andersson).
Variation
Exemplar med rödaktiga ("f. purpurea") och spindelvävshåriga ("f. lanaria") holkfjäll mycket vanliga.
[Var. majuscula Hartm. (troligen = var. macrocephalum Celak.) uppgavs av POST (1844) - under påverkan från HARTMAN flora - vara allmän i Köping. I Ohlsson manuskript 1863 bokförs en förekomst i Nora stad. Formen dock utan tvivel sällsynt, de facto aldrig säkert påvisad.]
