35-tal; spridd vid och kring Galten samt i S. Västerås-Barkarö, för övrigt sällsynt inom Mälarområdet Norr härom några (tillfällig?) strölokaler Utbredning syns vara korrelerad till Mäl.omr: s gynnsamma temperaturklimat. Utbredningstyp som idiokor: S12. Som antropokor: S7(?)
Första fynd
WALL 1952 (Rytterne: Strömmingsskär; Västerås: Oxbackstullen i en trädgård: Lagerlund). Äldsta uppgift i G. v. Post manuskript [1840-talet] (Kärrbo: Aggarö äng).
Ekologi
ldiokorofyt. Hemerofil. Tycks inhemsk i strandlövskog: Munktorp S: Ötorpet och Stäudd sparsam 1954 (Almquist),
Västerås-Barkarö: Ekuddens lund i SÖ vid Mätaren, svagt växelfuktig Alnus-Prunus padus-Ulmus glabra-vegetation 1973(!); Holmsviken, synbarligen helt ostörd tillandningsskog av samma sammansättning, tämligen riklig 1973(!). Vid nedre Hedströmmen flertalig i liknande vegetation, känd från Östuna sedan 1899 (Svedberg, SBG). Sannolikt också på vissa Mälaröar; härom saknas uppgifter
För övrigt som apofyt och reliktapofyt: sällsynt men troligen beständig i nyssnämnda fuktskogssamhälles betesfaser, t.ex. Västerås-Barkarö: Gångholmens V-strand, aldunge i mälarkanten, riklig, mest i trampblottor, ej avbetad 1973(!), Asköviken, strandäng 1946 (Walldén). Något vanligare på euhemeroba ståndorter, i regel inom eller nära gårdsområden: väg- och stigkanter, ladugårdsbackar, kvarntomt m.m. På fuktigt, dikat strandskogshygge 200 m Ö Gäddeholms f.d. tegelbruk(!).
I sluten, potentiellt naturlig-mesohemerob skogsvegetation endast på växelfuktigt, humus- och näringsrikt substrat (gyttjelera, fuktig mull, mullartad Iövkärrtorv). Underlag då lera-gyttjelera. På starkt kulturpåverkade ståndorter med glest växttäcke också torrare, ibland på mineraljord av tämligen grov textur. Härvid förmodligen beroende av antropogen näringsanrikning av marken, åtminstone för varaktig förekomst. Skugga-öppet ljus. Betestålig.
Anfördes under 1800-talet endast från fyra lokaler (alla nämnda ovan). Då den antydda utbredningen var densamma som nu och uppträdandet på en Mälarö (Strömmingsskär) redan då var "ymnigt", ges inga säkra hållpunkter för att arten sedan dess ökat nämnvärt. Endast de perifera lokalerna kan antas innebära en sentida utvidgning av utbredningsområdet (1–4, kanske 5, 6). Har av HYL. (1966a) ansetts "till stor del spridd i mycket sen tid; här och där neofyt i strandsnår etc." Spridningsgången i Västmanlands Mälarområdet snarare den motsatta (från äldre, fasta bestånd i fuktig strandlövskog till vägkanter och gårdsområden i omgivning). Artens ålder i landskapet emellertid oviss. Som apofyt vanligen endast enstaka-fåtalig, ej heller fullt beständig (jfr utbredningskartan). Dock så åtminstone i Västerås-Barkarö: Ridön, kring de flesta gårdarna 1946 (Walldén)-74 (KERS 1978). Genom gynnsamma ståndortsbetingelser och skyddat läge kanske också bofast (tills vidare) på lokal 3. Vid Fullerö slott sedd från 1955 (Almquist) till 1973(!). Syns för nuvarande ej vara stadd i spridning.
Genom sällsynthet sårbar.
Variation
Var. agrestis Fr.: Västerås S Östra Holmen 1925 (Öberg). Sala Lokal 6.
Lokaler
Följande lokaler är eller har varit kända på avstånd från Mätaren och nedre Hedströmmen:
Mälarslätten: Arboga 1 Västerbron [1940-talet] (Fridell, Kjell.). Tillf.? Bro S 2 Ekeby 1956 (Hamrin). Hallstahammar S 3 Sörkvarn vid Kolbäcksån, dels på permanent fuktig, skyddad mark under platsen för den gamla kvarnrännan. 4–8 ex. årligen. 1968–70, dels på sandplan bakom kvarnen, enstaka (MALMG. 1970). Kolbäck 4 Kolbäcks station (Lundman enligt SAM. 1923a)†. Torpa 5 Torpunga gård 1921 (Sterner enligt SAM. 1923a)†.
Skogslåglandet: Sala 6 Skuggan vid Fiskarbo 1936, bakom ladugården 1948 (Morander enligt OAHLG. 1949)(†). Skuggan är för nuvarande ödegård.
