Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.
Första fynd
LINNE 1747 så som Brunhven (Björskog s:n).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Vanlig myrväxt: se FRANSSON (1972). Mest frekvent i mellankärr (övergångar mellan mjukmatt- och fastmattsamhällen) och rikkärr (lösbotten-, mjukmatt- och fastmattsamhällen). Alkärr. Sumpbarrskog av fuktig- våt ristyp, våt fräkenristyp och våt örtstarrtyp. Pinus-/Picea-Juncus filiformis-samhällen i små terrängsvackor. Diverse potentiellt naturliga fuktängssamhällen, särskilt i mellersta och övre geolitoralen vid oligotrofa-mesotrofa vatten och på flacka, tidvis blottade mineraljordsbottnar. Hällkarssamhällen.
Som apofyt allmän i hemeroba kärrängs- och fuktängssamhällen av mycket skiftande sammansättning. Samdominerar i fragment av fukthedsvegetation i Västanfors: Mortorpet (på tuvor i Carex pilulifera-Nardus-samhällen). Ofta på fuktiga, euhemeroba ståndorter (diken, stigar m.m.).
Fuktig-våt, måttligt starkt sur-alkalisk, näringsrik-näringsfattig kärr- och sumpskogshumus; fuktig-våt fuktängsmull och annan fuktig, humusrik mineraljord av växlande textur. Skugga-öppet ljus. Betestålig.
Variation
Form med vitgula vippor (var. varians, var. pallida): 5; ovanlig: Irsta/Kärrbo Vid Ångsjön 1883 (A. E. Luhr, S). Kung Karl Runna, Korsängen (Kungsör) 1844 (POST 1846; S). Malma S Holmsmalma 500 m S-ut, strax V åsen, kärrflik av fuktängsnatur inom betesmark, 1 tuva bland normalformen 1977(!, UPS). Västerås S Ö hamnområdet 1926 (Ohlin, S). Ängsö s:n 1885 (A. E. Luhr, S).
Form med helt eller till största delen borstlösa småax (var. mutica): "Här och där bland huvudarten" (Iverus 1877). Om någonsin sedd av Iverus kan dock ifrågasättas.