Mälaröar i Västeråsfjärdens mynning. I Sverige sydligt suboceanisk totalutbredning, starkt strand- och kustbunden. Torde kunna kolonisera också andra Mälaröar; om även fastlandsstränderna är ovisst. Utbredningstyp: S13.
Första fynd
Wall hos FRIES 1844 (lokal 5).
Ekologi
Något osäker idiokorofyt. Reliktapofyt? Följande ståndorter uppgivna: "normalt håller till i torra sluttningar och steniga strandsnår" (WALLDÉN 1970); torrt strandsnårbryn, bryn i strandskog, vägbryn, grustag, hyggeskant, vägbank.
Enligt litteraturuppgift från andra landskap på växlande mineraljord i halvskugga-öppet ljus. I Sverige kalkgynnad.
Sannolikt arkeofyt. Tämligen säkert utgången på lokal 3, möjligen på grund av tät, sentida sommarstugebebyggelse. Sårbar.
Lokaler
Rytterne 1 Kråkvilan (WALL 1852). Senare knappast eftersökt. 2 Strömmingsskär, N. udden, tämligen ymnigt (d:o}- 1879 (C. H. Johansson, JOH) -1914 (Wollert, VA). Nu? 3 [Tidö-] Lindö (Åkerman manuskript 1846)(†). Västerås-Barkarö 4 Hargen (KERS 1978). 5 Ridön (Wall: se ovan) - (KERS 1978: karta med fem skilda lokaler; artförteckning sid. 72). Under mellantiden flera gånger samlad och meddelade från skilda ställen på öns V-del. Wall själv kände två lokaler enligt WALL (1852): "vid Vesteräng", "på Nyängen nära sjön".
