Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.
Första fynd
LINNÉ 1747 såsom Åkertistel eller Serratula foliis dentatis spinosis (Grythyttan: Loka).
Ekologi
Troligen idiokorofyt. Mycket hemerofil. Enligt ALMQUIST (1929) indigen "på sten- eller grusstränder, även driftvallar, sällsynt inne i strandsnår o. -lundar". Dylika förekomster även i Västmanland, stundom i nästan potentiellt naturlig vegetation: svallad block-grusstrand på forsholme i Svartån, riklig (Skultuna S: Lötbo); växelfuktig alstrandskog, gles, ej blommande (Ängsö: Långholmen) m.fl.(!).
Eljest apofytisk: konstant på åtskilliga typer av friska-torra, euhemeroba ståndorter: järnvägsområden, vägkanter, odlingsjord, gödselstäder, annan tomtmark, skärningar, slänter, diken, hyggen osv. Undantagsvis frisk-måttligt torr, mesohemerob ängsvegetation.
Som eventuellt inhemsk troligen mycket eutrof (nitrofil) och beroende av tämligen hög markfukt. Som apofyt anspråkslös på diverse frisk-torr, sällan svagt fuktig, euhemerob mineraljord. Kräver glest växttäcke. Halvskugga-öppet ljus.
Variation
Var. integrifolium Wimm. & Grab.: Samlad i Västerås hamn 1917 (Lundblad, UPS), 1925 (Wollert, VÄ) och 1926 (Ohlin, UPS). Formens systematiska värde tycks mig ovisst, då integrifolium-lika typer i själva verket uppträder litet varstans, ej sällan i vissa skott mer eller mindre närmande sig normalformen.
"Var. incanum Fisch. ": Arboga: Gäddgården 195 1 (Fridell, S).