I SÖ nu sällsynt, f.ö. spridd (-tämligen sällsynt). I viss mån torde frånvaron inom slättbygderna bero på sentida ingrepp. De geomorfologiska förutsättningarna för uppkomsten av lämpliga ståndorter bäst i kuperade bygder. Utbredningstyp: N1.
Första fynd
LILJEBLAD 1797 (Kila: Sätra brunn). HIS. 1831 (Skinnskatteberg: Vetterskoga; Skommarhammar).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofob. Tillsammans med Chrysosplenium alternifolium, Stellaria alsine m.fl. karaktärsart i starkt genomsilade skogssamhällen av våt örttyp, så som i ravinslänter, åsflanker, längs kanten av mer eller mindre nedskurna, strömmande bäckar. Även i källflödessamhällen Och närstående (t.ex. i diffust silande bäcklopp). Undantagsvis i alkärr: Norberg: S Silvtjärn, kalkalkärr; Karbenning: Nyhyttankärret, endast i det trånga avflödet. Vid större vattendrag sällsynt: Skinnskatteberg: Hedströmmen vid Baggå, bland block i forsen(!).
Apofytiskt mest i oligohemerob vegetation, lik den ovannämnda: lövsumpskog nedanför genomsipprade dammvallar, t.ex. Sala: Gröna gången (!). Några fynd i källdiken.
Starkt genomsilad, föga sur-alkalisk, vanligen humusrikmullartad mineraljord av växlande textur. Vanligen i skugga; där omständigheterna (bl.a. konkurrensförhållandena) så medger även i öppet ljus. Kraftiga ex. t.ex. på flacka ravinbottnar i Skinnskatteberg. Beteskänslig.
Samtliga lokaler i SÖ tycks nu förstörda genom källdikning, bäckrätningar osv. Eljest ofta bofast: Kila: Sätra brunn (LILJEBLAD 1797) (1850-talet] (Wall manuskript: vid bäcken nedanför brunn) -1922 (Wollert, VA: i diken) (NORDIN 1966). Ej återfunnen av mig 1977–78, måhända på grund av för långt driven torrläggning Kung Karl: Runna kvarnbäck 1844 (Post manuskript) [1950-talet] (Hamrin). Norberg: Klacken (Iverus 1877) -1974(!: källsluttning V gården). Sala: Gröna gången 1835 (Sillén, LD) -1978(!). (Vid Måns-Ols - senast 1966 [Nannf., UPS] - nu tydligen utgången på grund av torrläggning och igenväxning) Västerfärnebo: Tvärhandsbäcken 1845 (Post manuskript c) -77(!). - Ej återfunnen vid några kända källområdet, som under senare tid utsatts för torrläggning och vattentäkt: Arboga: Källängen (1888); Karbenning: Hästbäck (1857); Västerfärnebo: Knipkällan (Källbergs källa) (1950); Kila: Sätra brunn: Se ovan.
Under nuvarande former för skogsdrift sårbar.
Variation
Form "hirta" W. & Gr. har uppmärksammats på följande lokaler, delvis växande tillsammans med huvudf.: Kolbäck †Viby (Iverus 1875). Nora Fåsjöhyttan; Lerberget 1863 (Ohlss. enligt SAM. 1923a). Norberg Klacken (WALL 1852). Sala †Kärret vid Måns-Ols 1907 (Dahlgren, UPS). Västanfors Västanfors (Eng. enligt SAM. 1923a). [Ramnäs: Säter (Iverus 1875). Lokal utelämnad hos Iverus (1877).]
Av allt att döma utgör denna genom bladens behåring traditionellt urskilda "form" inte ett enhetligt taxon eller en biotyp. LÖVKVIST (1957b) visade genom odlingsexperiment, att hårighet hos från början kala plantor lätt kunde framkallas av riklig belysning och vice versa. Han utesluter dock inte, att extrem hårighet i vissa fall kan vara genetiskt betingad.
