torta

Uppgiven från KK Karlskrona trädgård i staden, varvet, Vämö och Gräsvik, alla förvildade HHyl (Holmgren 1942). Inga belägg sedda och normalt inte odlad; eventuellt förväxlad med parktolta C. macrophylla.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Sonchus alpinus: a. i fjellen."

1912 Lactuca alpina (L.) Gray

Syn.: Mulgedium alpinum (L.) Less.

This subalpine-montane species occurs in N. Fennoscandia, Scotland and C. European mountains. The closely related L. azurea DC. is restricted to the C. Asiatic mountains.

Påfallande vanlig i den kuperade Höga Kustenterrängen inklusive Skuleskogen, i de kalkberikade V-NV delarna av landskapet samt traktvis i det norra inlandet. Däremot överraskande sällsynt i ravinlandskapet utmed Ångermanälven och Faxälven, där arten av okänd anledning saknas nästan helt, medan den exempelvis finns flerstädes vid Gideälven. Arten är eljest spridd över hela landskapet ända ute på vissa större skärgårdsöar såsom Vibyggerå Mjältön 1951 (Bergv.), NV-sidan fuktstråk i skogssluttn 1969!, 3 lokaler på halvön V Norr-Aspviken samt i bäckravin N Baggtjärnen 1970 (Lundq. 1971). Nätra S. Ulvön dalgång O Nörd-Högberget skogssluttning mot O 1971! - ca 471 (45).

De uppgifter som redovisats på kartor av Fries (1949) har inte medtagits här till den del de bygger på riksskogstaxeringar och rundfrågor till skogstjänstemän.

Två recenta lokaler + tre gamla uppgift, varav en trolig, alla i Övre Bergslagen: Ljusnarsberg Nya Kopparberget (Ohlsson [manuskript 1863] enligt SAMUELSSON 1925 såsom Mulgedium alpinum). Ö. Älvhöjden 1954 (WALDÉN 1956: "i en lundsluttning [med bl.a. lönn]") -76(!: Nordtorpet N om Ö. Älvhöjdens by; ståndort m. m.: se nedan). Nära Klingtorpet (Rifallet) vid f.d. Sundbergstorpet (cirka 5 km NÖ föregående), Ö-sluttning 1950-talet-70-talet (L. Stångberg) - (URSBERG 1978: område 4; se nedan).

[Efter Ohlsson manuskript 1863 har SAMUELSSON (1925) och FRIES (1948, 1949) också anfört förekomst i "Hällefors s:n", en utsaga, som tycks grundad på hörsägen. Fastän arten vore högst trolig där (med ett par förekomster nära sockengränsen i Gåsborn i Värmland) tarvar uppgift bekräftelse. Osäker också en uppgift av Laurell i Samuelssons material från 1920-talet (enligt Hamrins manuskript), vilken SAMUELSSON av okänd anledning inte publicerade (1925): Ljusnarsberg: Mårtenstorpet, nära stranden av Ljusnaren cirka 275 m ö.h.]

Perenn, beståndsbildande, upp till 2 m hög, kraftig ört med mjölksaft. Utbreder sig långsamt med korta, underjordiska utlöparskott som sänder upp bladrosetter. Stängeln är rikligt försedd med karaktäristiska blad: 1–2 dm långa, i det närmaste kala, parflikiga med bred bladyta längs mittnerven och stjälkomfattande, vasst tandade bladöron. Ändflik stor och närmast liksidigt trekantig, fri från större bukter och med de 3 spetsarna vassa och något utdragna, och någorlunda rak bakkant. Därunder med 1–3 par utstående, smalt trekantiga, spetsiga flikar. Längs alla bladkanter finns dessutom mindre tänder som har liksom “påsatta” vassa uddar. Högst upp blir bladen allt mindre flikiga, och allt smalare, för att slutligen bli nästan linjära och ha glandelhår i kanten. Stängel kraftig, ogrenad och violettanlupen, högst upp (och i blomställningen) rikligt försedd med långa, kraftiga, brunröda glandelhår. I toppen med en välavgränsad, 1–3 dm lång samling av skaftade, rakt utstående, 2 cm vida korgar med tunglika, blåvioletta blommor. Holk ca ½ cm bred.

Torta är framförallt en skogsväxt som bildar bestånd på fuktig, gärna sluttande mark. Utbredning ojämn. Ofta vanlig i högörtssamhällen i bruten terräng, från fjällbjörkskogen och nedåt, alltid på platser där snön skyddar den under vintern. I skogslandet ofta en “baklandsväxt”, dvs knuten till nordsluttningar, gärna med källsprång eller översilning, men kan också finnas i strandskog, ängsbryn, vägkanter etc. Förekommer lokalt ända ned till kusten.

Förväxlingsrisk:
I sitt habitat oftast omisskännlig.
Skogssallat (Mycelis muralis) (sydlig, utbredningen sammanfaller i ett bälte från norra Värmland och Bergslagen upp till Ångermanland) blir ungefär meterhög, men är ofta lägre. Bladen är uppbyggda likt tortans, men de saknar i stort sett de små tänderna. Ändfliken har bukter i kanterna och ej rak bakkkant. Bladkaftet är slankare, med rätt smal nedlöpande bladyta, och proportionellt sett längre, flikfri basal del. De större bladen finns endast i rosetten och nederst på stängeln. Stängeln är helt kal, och blomställningen glesare med 1 cm vida, gula korgar och slanka, mindre än 2 mm breda holkar.
Parksallat (Cicerbita macrophylla) (förvildad trädgårdsväxt, rätt sällsynt inom tortans utbredning) har ljusgröna blad med stor, rundat hjärtlik ändflik. Blomställningen är mycket glesare än hos torta, med långa, uppåtstigande, oregelbundet utformade grenar. Korgarna är blekare blå, något stötande i rosa. Har krypande jordstam och bildar vida mattor med långskaftade blad med karaktäristisk, stor, rundad slutflik.
Molkar (Sonchus) (3 arter på kulturmark, men sällsynta i inre Norrland) har upptill mer eller mindre grenad stängel, ej så gles flikighet på bladen, ofta rätt styvtandade blad, och gula blommor.

Bofast i norra Sverige. Förmodligen för mycket länge sedan inplanterad och kvarstående i den gamla trädgården i Hålta, varifrån Cicerbita macrophylla angivits av Steineck (1981) utan belägg. Ett gammalt fynd av åkerbär gjort av Harald Fries på samma lokal stärker förmodan om inplantering. 

Torta är en ursprunglig skogsväxt. Första uppgiften från landskapet är från Trätåsen i Ockelbo där den sågs av C.O. Schlyter 1882. Ett femtontal gamla lokaler är kända men Johan Wiger (1965) betecknar den som allmän i Järbo socken med nära ett femtiotal lokaler. Arten har snarast minskat något de senaste 50 åren. Utbredningen är dock oförändrad, frånsett att den inte är återfunnen vid Urfors i Ovansjö där den sågs på 1800-talet.

Tortan är mycket känslig för uttorkning och växer på fuktig vattenmättad finjord i bergsluttningar och bäckraviner. Den återfinns i örtrika, frodiga, något näringsrika men ofta ganska kalkfattiga miljöer. Viktigast är tillgången till rörligt genomsilande eller framträngande källvatten. De flesta lokaler är därför belägna på kraftigt sluttande mark. Arten växer både i gammal granskog och i ungskog. Den trivs utmärkt i lövrika miljöer och ofta i sällskap med gråal. Tortan behöver ljus för att utvecklas och blomma. De flesta lokaler är skuggiga och ofta återfinns tortan på bergens nordsidor. Blommande exemplar hittas mest i gläntor eller gles skog men ofta blir de avbetade före blomningen. Tortan blommar i början av mjölkörtens blomning.

Den vanligaste följearten är hultbräken (53%), följd av harsyra, kärrfibbla, ekbräken, skogsfräken, vitsippa, ekorrbär och majbräken.

Där torta har planterats sprider den sig kring moderplantan med frö. De etablerade plantorna är långlivade och stationära, med mycket korta sidoskott. Inga gröna delar övervintrar. I vitsippans tid finns ett knippe ljusgröna blad. Blomstängeln växer till åtminstone brösthöjd och blommorna slår ut i linneans tid. Blomningen passerar snabbt och redan i mjölkens tid kan man finna mogen frukt. Tortan vissnar tidigt på hösten, delvis redan i lingonens tid och vanligen före första frosten. Den betas gärna av älg och björn och skördades i det gamla jordbrukssamhället för att syras som foder åt djuren (Gustafson & Lundell 2008). Bild i Natur och vegetation, sid. 229.