Taxasida

bäckbräsma

Cardamine amara

L.

bäckbräsma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt

bäckbräsma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • bäckbräsma
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Cardamine amara
Vetenskapligt namn, fullständig form
Cardamine amara L.
Svenskt namn
bäckbräsma
norwegianBokmal
bekkekarse
norwegianNynorsk
bekkekarse
Finskt namn
purolitukka
finlandSwedish
bäckbräsma
Danskt namn
Vandkarse
Foton
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2019-06-19
Thomas Gunnarsson
Vickleby söderut,Vickleby,Mörbylånga 2016-05-21
Thomas Gunnarsson
Vickleby söderut,Vickleby,Mörbylånga 2016-05-21
Thomas Gunnarsson
Vickleby söderut,Vickleby,Mörbylånga 2016-05-21
Patrik Engström
Stenshuvud 2024-05-09
Patrik Engström
Stenshuvud 2024-05-09
Anders Delin
Stockvikstjärn, Ljusne 2014-06-18
Anders Delin
Stockvikstjärn, Ljusne 2014-06-03
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2022-06-11
Patrik Engström
Ramundberget 2009-06-28
Lars Efraimsson
Gullplatshagen, Filipstads kommun 2014-05-28
Nycklar

Tyler, T. & Rawet, M. 2023: Cardamine – bräsmor

Den botaniska skattkammaren
Ett släkte med tio ursprungligt vilda arter, en sentida inkomling (risbräsma C. occulta) samt en handfull arter som odlas som prydnadsväxter och som kan påträffas som förvildade. Nyckeln omfattar alla arter som påträffats som vildväxande i Sverige vårtandrot C. enneaphyllos och ungersk tandrot C. glanduligera vilka ännu inte påträffats förvildade men som är relativt vanliga som odlade, samt den sydhemisfäriska arten kvastbräsma C. corymbosa som är på spridning i Europa och kan misstänkas nå Sverige inom kort. De perenna arterna med krypande underjordiska jordstammar har ibland urskilts som det fristående släktet Dentaria men inkluderas här i släktet Cardamine.
Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Tämligen allmän-spridd.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Bäckbräsma är ursprunglig. Den växer beståndsbildande i källflöden och översilade kärr längs bäckar och rännilar, utom i de allra näringsfattigaste områdena, samt i klibbalkärr. Då och då finner man den även i källvattensförande diken i betes- och skogsmark.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

929 Cardamine amara L.

Total range of this species is mainly restricted to Europe. It may be adventive at some outlying localities.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Vattenväxt, mest i naturlig–svagt påverkad vegetation. Den förekommer täml. allm. i bl.a. Viby och Rinkaby (Nilsson 1978, 1986) men i många socknar är den täml. sälls.–spridd. I källpåverkade bäckar och diken ofta massvis som vid Herrfallsäng i Hallsberg 1989 och Ösby i Sköllersta 2000. Växtplatser är bl.a. källsumpskogar, fuktiga blandskogar och åssluttningar, lövkärr med al, bäckraviner, diken och dråg.

Kal/hårig form

Bäckbräsma förekommer i kal och hårig form. Den håriga har ett 30-tal gånger noterats i Närke. På 14 lokaler i Svennevad var den håriga vanligast (Kjellmert 1947, S).

Med helbräddade blad f. aequiloba

En av Hartman urskiljd form som anmärktes i Svennevad 1945 av G. Kjellmert (S).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Bäckbräsman växer i källdråg och grunda bäck ­flöden i samma miljö som gullpudra och skärm starr. Den är flerårig och sprider sig med jord stammar och bildar därför utbredda mattor. Bladen är nästan alltid sönderätna av jordloppor av släktet Phyllotreta.

Europa, Främre Asien. I Sverige från Skåne till Jämt­land.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

I SÖ nu sällsynt, f.ö. spridd (-tämligen sällsynt). I viss mån torde frånvaron inom slättbygderna bero på sentida ingrepp. De geomorfologiska förutsättningarna för uppkomsten av lämpliga ståndorter bäst i kuperade bygder. Utbredningstyp: N1.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Skuggiga bäckdalar, nipbranter, raviner och älvstränder på fuktigt, mullrikt underlag vid bäckdrag och källflöden, någon gång i diken. - 27 (12).

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "vid källor och åar h. o. d."

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 16–30 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Bäckbräsma förekommer på platser med näringsrik jord och rörligt markvatten – vid källor, i källflöden och på översilad mark vid bäckar. Helst växer den i löv- eller blandskog men också på öppen mark. Den påträffas även vid källvattenförande diken i skogs- och betesmark, vid lövrika stränder samt i alkärr och andra sumpskogar. Arten ses ofta tillsammans med gullpudra Chrysosplenium alternifolium och bildar liksom denna ofta stora bestånd genom krypande utlöpare.
Funnen i 781 rutor; tidigare uppgifter från 189 rutor. Vanlig på höglandet, ganska sällsynt i sydvästra och sydöstra Småland, i övrigt ganska vanlig. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Bäckbräsma växer på blöt, näringsrik mark gärna med rörligt grundvatten. Den växer i de källflöden som bryter fram strax nedanför västra landborgen och framför allt deras fortsättning västerut mot kusten i form av bäckar, diken och sumpskogar. På övriga Öland växer den i fuktängar, alsumpskogar, fuktiga lövskogar, bäckar och diken; de sistnämnda ofta kvävepåverkade. Många lokaler är ohävdade medan andra betas av häst eller nöt.

Bäckbräsma är ganska ovanlig på Öland. Liksom tidigare inventeringar visat växer arten främst längs västra sidan, från Högsrum sn i norr till Kastlösa i söder. Lokalerna i källflöden strax nedom västra landborgen är idag färre och bäckbräsma har inte gått att återfinna på sin primärlokal sydväst om Resmo källa. Många av lokalerna i Kastlösa och Smedby sn är nästan helt borta. Utdikningar och uppodling med kulvertering av källflöden har spolierat flera lokaler. I gengäld har arten hittats i några nya socknar vilket förskjutit både nord- och sydgränsen rejält. I Sterner (1938) betvivlas bland annat uppgiften från Runsten hos Ahlquist (1815–17) "in aquosis umbrosis passim". Vår inventering har visat att bäckbräsma växer i Dammen vid Lindmossen, ett stort våtmarkskomplex i Runsten sn. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är något minskande, speciellt då växten försvunnit från rika lokaler på sydvästra Öland.

Bäckbräsma skiljs från närstående arter på sina vita kronblad som kontrasterar fint mot de purpurvioletta ståndarknapparna. Plantan saknar basal bladrosett; bladen smakar skarpt och bittert. Detta har inte hindrat att de förr förtärdes som sallad på våren.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Osäker status. Trots många äldre uppgifter kan inte bäckbräsma anses vara styrkt för Gotland.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Bäckbräsma växer i skugga eller halvskugga på blöt till fuktig, näringsrik jord i frodiga löv- och granskogar, där markvattnet är rörligt. Man ser den ofta tillsammans med kabbleka, gullpudra, hultbräken och ekbräken. I källdråg, utefter bäckar samt i översilade och sumpiga miljöer kan arten bilda stora bestånd även på öppnare platser som i betesmarker och på igenväxande mader.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i källor, källdråg och kärr i skog samt i bäckar och diken med grundvattenutflöden. Vanlig i större delen av landskapet, men traktvis sällsynt. 438 rutor (53 %).

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förekommer främst i den nordvästra delen av Uppland, där den är mindre allmän; i landskapet som helhet tämligen sällsynt. 62 kartblad, 89 kvadranter.
Bäckbräsma förekommer i källflöden, intill bäckar, diken och dammar, och i al-, bland- och gransumpskogar, helst där det är rörligt vatten.
Förändring 0 %.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Bäckbräsman är ursprunglig. I Gävletraktens växter uppgavs den vara sällsynt 1848 och finnas flerstädes 1863. Endast tretton äldre lokaler är namngivna. Trots att betydligt fler lokaler framkommit under inventeringen är det inte troligt att arten generellt har ökat.
De vanligaste följearterna är älggräs (37%), kabb-leka, revsmörblomma, vattenmåra, kärrfibbla, topplösa, majbräken och bäckveronika. Bäckbräsman blommar samtidigt som ekorrbär, korallrot och ögonpyrola.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

I en källa eller källbäck övervintrar bäckbräsman som skott med blad och rötter liknande dem som den har under sommaren, men skotten är kortare och bladen sitter tätare och är mindre, somliga bara som bladanlag. Skotten är inbäddade i annan vegetation, av mossor och andra kärlväxter, men ändå gröna. De krypande gröna stammarna är så sköra att de är svåra att lösgöra utan att de bryts. I gropar med stillastående vatten kan lite större bladrosetter utvecklas, som också övervintrar gröna.
Bäckbräsman blommar från skogsstjärnans till linneans tid. Blomningens effektivitet är ofta nedsatt genom angrepp av bräsmagallmygga, Dasineura cardaminis. Den förvandlar blomman och fruktanlaget till en rund gall, som saknar frön men innehåller myggans röda larver. Arten kan komma upp i en rotvältegrop nära en källa, möjligen från frö, annars från blad- eller stamfragment.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Bäckbräsman är beroende av starka källvattenflöden. Källbäckar och andra bäckar påverkade av grundvatten i näringsrika miljöer är dess främsta växtmiljöer. Den är också tydligt mineralkrävande och saknas i fattigare trakter. Arten växer vanligen starkt skuggigt, t.ex. nere i ravinbottnar, och bildar då gärna stora vegetativa bestånd, ofta nere i själva vattnet. Den har å andra sidan setts blomma rikligt i helt öppna lägen, t.ex. i Tuna vid Klingstatjärn. I öster är en typisk biotop kulturnära lövdungar med källvatten. I väster finns den ofta i artrika, översilade granskogssluttningar och i sumpskogar. Denna sydliga art tycks kunna kompensera ett kärvare klimat mot norr och väster med att välja kalkrika ståndorter. Arten är också anmärkningsvärt vanlig på den källfattiga norra Alnön.