Taxasida

vattenblink

Hottonia palustris

L.

vattenblink är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Mira Rawet
Översikt
Översikt

vattenblink är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • vattenblink
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Hottonia palustris
Vetenskapligt namn, fullständig form
Hottonia palustris L.
Svenskt namn
vattenblink
Danskt namn
Vandrøllike
Foton
Mira Rawet
Mellanvik; Sättersta, Tystberga, Nyköping 2021-07-20
Anders Delin
Hemstanäs, Skog 2014-06-26
Anders Delin
Hemstanäs, Skog 2014-06-11
Nicklas Strömberg
Hultsfred, Sm 2008-05-08
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Inhemsk vattenväxt, spridd–allm. på Närkeslätten i näringsrika sjöar och vattendrag, dammar, kärr, bäckar, diken, dytag m.m.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Vattenblink är ursprunglig men kulturgynnad. Arten, som är en undervattensväxt med blomställningen ovan vattnet, bildar vanligen täta bestånd på ringa djup i naturligt näringsrika eller gödda, stillastående eller sakta rinnande vatten. Vanliga växtplatser är skyddade vikar och mer eller mindre avsnörda gölar vid sjöar och vattendrag, dammar, märgelhålor, kärrpölar och diken.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1475 Hottonia palustris L.

This freshwater plant is mainly restricted to Europe. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 343.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Spridd-lokalt tämligen allmän på Mälarslätten; spridd i Skogslåglandet:s eutrofa lågtrakter, främst utmed de stora vattendragen; åtskilliga äldre uppgifter från trakten av Nora stad, gällande lergravar m.m. i Älvestorpstrakten, senast 1918; en d:o från Nora N: Striberg (Högström enligt SAMUELSSON 1925), troligen sedd i någon damm. Nordligast i Karbenning: Olsbenning, "rikligt i dammen" (Lohammar enligt d:o), ej sedd 1974(!), samt i den sänkta Bysjön i Västerfärnebo 1950 (Lohammar manuskript). Sydlig art, vars inträngande i Bergslagen hindras såväl av temperaturklimatet som av vattnens oligotrofa status. Utbredningstyp som apofyt: S3. På potentiellt naturliga ståndorter: ? (mera sydlig; jämför nedan).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Myrin 1832.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 16–30 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Vattenblink växer i grunt, stillastående eller långsamt flytande, näringsrikt vatten, oftast på ler- eller gyttjebotten. Den är vanligast i vattenhål, dammar, bäckar och diken, mindre allmän i åar (särskilt i helt eller delvis avsnörda meanderslingor, ´korvsjöar´) och vindskyddade sjövikar. Den tål skugga och kan påträffas t.ex. i alkärr eller i kärrhål i barrskog.
Funnen i 795 rutor; tidigare uppgifter från 222 rutor. Utbredning ojämn. Vanlig i östra Småland och delar av västra Småland (huvudsakligen längs Nissan, i Lagans dalgång och i Helgaåns vattensystem med Salen och Åsnen). Sällsynt t.ex. längst i väster och sydväst, i skärgården samt på de flesta håll i landskapets centrala del. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Vattenblink växer i grunt, stillastående och något näringsrikt sötvatten i skogskärr och sumpskogar. Den kan även växa i kulturskapade miljöer som i större diken, dammar och vattenhål.

Vattenblink är ovanlig på det sommartid ofta torrlagda Öland. Man kan se de gröna bladrosetterna som täcker botten av ett uttorkat skogskärr men blomning uteblir ofta. Vattenblink har minskat främst längs den västra kusten, från Glömminge sn och söderut till Resmo. De tidigare lokalerna är bebyggda och/eller marken dränerad. Längst upp i norr, Böda sn, har växten klarat sig bättre. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en viss minskning, främst i de västra socknarna.

Vattenblink har en intressant förökning. Blommorna har stift med varierande längd så kallad heterostyli, något som förekommer även hos arter inom det närstående släktet vivor Primula. Ibland förekommer kleistogama blommor dvs. blommor som aldrig slår ut och där självbefruktning därför sker. Fröna som bildas är tunga och sjunker ner till botten där de gror följande vår. Men när groddplantan ännu är liten flyter den upp till vattenytan med hjälp av luftblåsor som sitter mellan hjärtbladen. Väl uppe på vattenytan breder bladen ut sig och börjar producera näring till växten och så småningom bildas rottrådar. När plantan växt till sig efter sommaren sjunker den åter ner till botten där den rotar sig och övervintrar (Schou m.fl. 2017).

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Landeberg (ms 1811): Dyängen vid Tors i Bro (jfr Johansson 2010). Rosén & Wahlenberg (1821) återgav Landebergs lokal och nämnde även Brissund i Väskinde. Johansson (1897) avfärdade noteringarna med att vattenblink sannolikt blivit angiven för Gotland genom förväxling med slingor Myriophyllum, eftersom den saknades på de uppgivna lokalerna.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Vattenblink växer i mer eller mindre stillastående, näringsrikt vatten. Man finner den i dammar, skyddade strandpartier i sjöar och avsnörda gölar i små eller stora vattendrag. Då växten inte blommar är den svår att upptäcka och kan därför vara förbisedd. Förmodligen är Lindebergs frekvensuppgift ovan överdriven, ty vattenblink har säkert alltid varit ganska sällsynt i Bohuslän. Sedan förra inventeringen har arten dock minskat i Uddevalla stad samt i Göta och Nordre älvar, även om det är där den har sitt starkaste fäste även i dag.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i grunt, näringsrikt vatten med leriga, dyiga bottnar i dammar och pölar, i mindre vattensamlingar i kärr samt i lugna partier i åar och bäckar. Ganska ljuskrävande och missgynnas av igenväxning kring mindre vattensamlingar. Vanlig till mindre vanlig på lerslätterna i norr, sällsynt till mindre vanlig på höglandetoch i söder. 247 lokaler i 157 rutor (19 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Västasien. I Sverige upp till Hälsingland. I Sörmland tämligen allmän, i öster dock mindre allmän – (34%). Vattenblink är en flerårig vattenväxt som trivs i lugna och grunda småvatten. Den växer ibland i öppet läge men ofta i djup skugga. Vanligast är den i slättsjödiken, i näringsrika bäckar, grunda dammar och i alkärr. Då bladen i regel finns under vattenytan är växten lätt att förbise när den inte blommar.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen sällsynt i Uppland som helhet, men lokalt vanligare. 170 kartblad, 238 kvadranter.
Vattenblink växer vid stranden av näringsrika sjöar på några dm djup. Den förekommer även vid Dalälvens stränder, i åar, diken och dammar. Flera av förekomsterna är i kvarndammar och bruksdammar.
Förändring - 20 %. – Den minskning som registrerats beror antagligen på igenväxningen av näringsrika sötvattensmiljöer av jättegröe m.fl. högvuxna arter.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Vattenblink är ursprunglig. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 är den bara noterad från Oslättfors i Hille socken. Troligen saknades arten kring Gävle där den nu finns på flera av de platser som Carl och Robert Hartman besökte. Vid början av 1900-talet angavs flera lokaler från landskapet. Uppenbarligen har arten ökat åtminstone lokalt och koloniserat nya områden. Ökningen verkar i huvudsak ha skett mellan 1850 och 1950 och hänger sannolikt ihop med ökade näringsnivåer i vattendragen vid denna tid.
Vattenblink har bara påträffats i relativt näringsrika miljöer. Den trivs bäst i små öppna vattenytor i vegetationsrika vikar med mjukbottnar och i kanaler, diken och isolerade vattensamlingar i anslutning till större vattensystem. Arten finns även i näringsrika havsvikar men sällan i fullt bräckt vatten. Vattenblink förekommer ofta i stor mängd och gärna tillsammans med andra näringskrävande vattenväxter som vattenpest och dyblad.
Den vanligaste följeväxten är dock sprängört (27%) följd av topplösa, sjöfräken, kråkklöver och vattenbläddra. Vattenblink blommar samtidigt med gul svärdslilja, lingon, ängsklocka och ekorrbär.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Vattenblink ses oftast flytande, vegetativ, med karakteristiskt flikade blad. Rötter kan då saknas. I rinnande vatten kan den flyta uppfångad mellan sävstrån. När vattenståndet är lågt kan bladen ligga som en matta på mjäla eller gyttja. I grunda vatten ses arten växa rotad i bottnen. Den blommar i linneans tid, men blommor ses tämligen sällan och sällan i större mängd. Den höga blomställningen med många blommor hålls upprätt genom att en tät krans av blad växer ut vid dess bas, i vattenytan, och fungerar som bojar. Blommorna har som regel sex eller sju kronblad, men både färg och form varierar. De kan vara vita eller mot spetsarna rosa och de kan vara hela eller kluvna. Hela skott med utvecklade blad övervintrar gröna, vitala även efter infrysning i isen (Bild i Natur och vegetation, sid. 360).