Allmän-tämligen allmän i hela området I alla delområden men små luckor i den apofytiska spridningen (på vägkanter osv.): Ö Långsvan och Lillsvan, Norra Hed, Fellingsbro, Ramnäs m.m. Utbredningstyp (hela populationen): U.
Första fynd
GADD 1777 (Westmanland).
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Sluten, nu sällan fullt potentiellt naturlig ängslövskog, helst på välbevattnad-något fuktig mark och främst på Mälarslättens leror. Bland annat längs nedskurna bäckar i kulturområde i Alnus glutinosa-Prunus padus-samhällen.
Mest i mesohemerob-euhemerob omgivning: lövbryn, lundgläntor, bäckslänter, renar, vägkanter, stationsområde (särskilt Bergslagen), diverse ängsvegetation i kulturgränsen. Sällsynt ladugårdsbackar.
Växelfuktig-frisk (löv)mull; frisk-torr, humusrikhumusfattig, euhemerob mineraljord. I oligohemerob vegetation helst på lera, för övrigt mineraljord av växlande textur. Skugga-öppet ljus. Betestålig.
Allmän enligt WALL (1852), Iverus (1877). Nu dock vanligare, gynnad särskilt av senare decenniers myckna vägbyggande. Stadd i spridning längs vägarna.
Variation
Form angustifolium (Jacq.) Hartm.: Här och där bland huvudformen (någon gång utan denna), ej ovanlig. Ofta enstaka; sällsynt hela bestånd, inom vilka de enskilda exemplaren kan företräda växlande grad av finflikighet. Huruvida de båda formerna hybridiserar är för författaren okänt.