Spridd längs Mälarens (inklusive Mälaröarnas) stränder. Högre upp ett par gamla, tillfällig Förekomster i Hallstahammar S (Iverus 1877) och i Sagån vid Målhammar (ALMQ. 1929) Såväl den Västmanländska som den Skandinaviska utbredningen antyder höga värmekrav samt beroende av mycket näringsrik omgivning Tillhör enligt SAM. (1934) en grupp av vattenväxter, vilkas Nordgräns i Sverige sammanfaller med den biologiska norrlandsgränsen; syns emellertid i Västmanland ej ha förutsättning att (nämnvärt) avlägsna sig från det temperaturklimatiskt gynnade Mälarområdet Spridning troligen ofullbordad i V. Mälarområdet (Hjälmare kanal, Hjälmaren). Utbredningstyp: S12.
Första fynd
WALL 1852 ss. Nasturtium a. (Västerås: Svartåns utlopp; Ängsö: nära slottet, i bäck; efter A. E. Luhr: Kärrbo och Kungsåra sochnar). Äldsta uppg. I Åkerman manuskript 1846 (Västerås: Lillån).
Ekologi
Idiokorofyt eller förhistorisk agriofyt (jfr nedan). Helofytsamhällen på grunt vatten, vanligen nära strandkanten; glesa geolitoralsamhällen I regel i hemerob miljö (båtlägen, bryggfästen m.m.), troligen mer än i gammal tid, då frodvuxna vassar i mindre grad uppfyllde stränderna. I Västerås: Svartåhamnen och vid Lögarängsbadet samt Badelunda: Tegeluddens nya småbåtshamn flerstädes mellan blocken på pirar och stensatta strandkanter(!). Några fynd i inlandsdiken helt nära Mälaren: lrsta: Holmtorpet, kanalen vid Flyget 1945 (Walldén), Torpa: Päronbacken N-ut [vid V. Säby] 1949 (Hamrin).
Mjuka-hårda, näringsrika mineraljordsbottnar; växelfuktig-tidvis översvämmad, humusrik sand eller lera. Undantagsvis driftanhopning nära strandlinjen. Allt i eutrof omgivning (Enligt UOTILA 1971 i ett område i Södra Finland karakteristisk i gungflybräddar och på flottholmar av Glyceria maxima-förna; så ej hittills i Västmanland.) Ljusälskande. Konkurrenssvag.
Under 1800-talet känd från Ängsö till Vikhus i Rytterne, sedan upptäckt längre V-ut bort till Köpingsviken i Galten (västligast Vitön [Almquist] och Malmön [JONSELL 1968]). Det är tänkbart, att spridning hit försiggått under vårt århundrade och underlättats av Mälarens auxotrofiering. Över huvud taget tämligen ung i Mälardalen och Östra Uppland enligt JONSELLS (1968) uppfattning: kanske införd med skeppsfarten under järnåldern. I så fall agriofyt.
