Allmän på Ängsö, för övrigt tämligen allmän på Mälarslätten. Högre upp likaså genomgående kallad allmän eller tämligen allmän, vilket åtminstone i vår tid syns vara en överdrift. I regel spridd (-tämligen allmän) i kulturområden? Tämligen säkert är klimatförhållandena gynnsammast på Mälarslätten. Frekvensen av passande ståndorter dessutom betydligt högre där än eljest (delvis av klimatskäl, delvis av geomorfologiska skäl). Utbredningstyp: S1.
Första fynd
HIS. 1831 (Skinnskatteberg s: n).
Ekologi
Epökofyt. I hela området vanligast i mesohemerob torrängsvegetation av skiftande typ; dock sällsynt på backberg. Dess närvaro i sådan ca 25 %-ig. Därnäst vanligast i torr friskängsvegetation Spridda förekomster på vissa torra, euhemeroba ståndorter: åsplaner, vägrenar, varp, gräsmattor.
Torr(-frisk), måttligt sur-alkalisk, föga näringsrik ängsmull; humusimpregnerad, euhemerob mineraljord. Underlag främst morän, mo, sand, silikathällmark. Ej sedd av mig på kalkhällar, däremot fl. på kalkrika, lösa jordarter. Uppges av STEEN (1954) vara tämligen beteskänslig men förekommer i Västmanland på nära hälften av sina mesohemeroba lokaler i betad omgivning (oberoende av underlagets beskaffenhet). Ljusälskande.
Xenofyt (och akolutofyt?). Arkeofyt.
Variation
Form flore album: Kungsåra Brandtäppan 1925; Klockargården 1919 (A. Johansson). Var. glaucus (L.) Ser.: Uppmärksammades några gånger under 1800-talet: Arboga Arboga (Iverus 1877). Kolbäck Strömsholm (Iverus 1877). Västra-Barkarö-Västerås S Här och där på Mälaröarna (TROIL. 1860).
