Känd endast från Markskär, Ängsön och Ridön i Mälaren. Utpräglat sydlig, i Sverige kustgynnad art med tydligt stora krav på milt vår- och höstklimat. Att den ännu ej koloniserat Mälarens N-strand kan tänkas bero på ofullbordad spridning Möjligheten finns samtidigt, att de nutida förekomsterna utgör rester av en under förhistorisk tid mera vidsträckt utbredningen Utbredningstyp: S 13.
Första fynd
Publicerad från Kurö på Ängsö redan av ALMQ. 1929 (karta 133). Från öns Västmanland-del först av WALLD. 1955 (lokal 6). Tidigast funnen av A. E. Luhr 1880 (7).
Ekologi
ldiokorofyt. Ekologi mycket lik C. intermedias.
Lokaler
Mälarområdet: Västerås-Barkarö Ridön (allt enligt KERS 1978): 1 S Kurösundet, grusbacken vid vägens slut samt i brynet ut mot åkern i S. 2 Strax Ö Ridö gamla skola vid Ridö gård, i igenväxande ädellövskogsmark. 3 Kurön i Ö, N. Lundholmen, mot V, under stor ek. 4 Flaggbacken V Oppgården, N vägen, i snår, fåtalig 1977. 5 Vägen N Kurösundet, grusig vägkant, fåtalig, troligen hitkommen med grusfyllning Ängsö 6 "rikligt å ekbackarna efter vägen till Kurö" 1951 (Edvard Alvén manuskript 1; ALV). Publicerad av WALLD. (1955). 7 Markskär, 1 ex. 1880 (A. E. Luhr s.n. C. laxa, LUHR).
[Odlad som prydnadsväxt (med reservation för att någon typ av C. solida misstagits för denna art): Sala: Fiskarbo vid Skuggan (Morander enligt DAHLG. 1949). Uppgavs här också vara förvildad Västerås: Vasaparken: "I parkens hörn mot Fiskartorget växte det före den nu företagna omläggningen rikligt med den lilla sällsynta sloknunneörten ---. Det var naturligtvis lektor Johansson som fört den dit!" (WALLD. 1973.) I Vasaparken odlades för övrigt C. solida (se denna).]