I stort sett samma fördelning och frekvens i landskapet som Asplenium septentrionale. Sparsammare-frånvarande i vissa högre områden av samma skäl som denna. Dock vanligare i Bergslagen, tydligt dragen till därvarande kalkområden (= de kalkgynnade underarterna?). Utbredningstyp: S1.
Första fynd
WALL 1852 ("Bergspringor"). Åkerman manuskript 1846 (Västerås: Djäkneberget, Karlberg; Badelunda: Björnöns N-ända). (På strandklippvägg å sistnämnda lokal [= N Björnöändan] ännu riklig[!].)
Ekologi
ldiokorofyt. Något hemerofil. Samväxer ofta med Asplenium septentrionale (jämför utbredningskartorna) och har mycket likartad ekologi. Några skillnader: Tycks genomsnittligt mera gynnad av väl neutraliserat substrat, regelbundet (ehuru inte konstant) uppträdande, där tillgång finns på naturliga eller konstskapade, sprickiga kalk- och grönstensklippväggar. Mera ovillkorligt bunden till sprickor i vertikala-starkt lutande hällytor. Mera skuggkrävande. I S-exponerat, helt solöppet läge kanske endast på kalkrika bergarter: Västanfors: kalkbranten NÖ Semla-Dammsjön, gröngula, småvuxna solexponerade(!).
Variation
Sedan allt förberedelsearbete till denna bok avslutats, har TIGERSCHIÖLD (1980) påvisat förekomsten av tre underarter och en trolig hybrid mellan två av dem i Östra Sverige. På silikatunderlag enligt Tigerschiöld endast subsp. trichomanes, på kalkrikt d:o i synnerhet subsp. inexpectans och subsp. quadrivalens. Alla tre syns kunna finnas i Västmanland.
