Allmän i Bergslagen och Skogslåglandet; spridd(-tämligen allmän) på Mälarslätten Åtskilliga fynd också på Mälaröarna. Den lägre frekvensen i SÖ beror möjligen endast på den stora andelen odlingsjord. Utbredningstyp: N1.
Första fynd
WALL 1852 så som L. campestris ß pallescens (Västmanland: allmän).
Ekologi
Epökofyt. I hela området sporadisk och sparsam - på det hela taget sällsynt - i mesohemerob örtbacksvegetation och närstående gläntvegetation (S-vända brynbackar och liknande). Vanligare i Bergslagen i frisk ängsvegetation; här och var i hemerob, låg- och mer eller mindre glesvuxen, graminiddominerad fuktängsvegetation (dikesslänter, ofullständigt torrlagd betesmark osv.; i låglänta strandbeten helst på tuvor). Oftast på talrika torra-något fuktiga, euhemeroba ståndorter: skogsstigar och skogsvägkanter, timmerupplag, gamla vallar, kolhögar, åkerrenar, skrapad åsmark, stationernas spårområde m.m. Ett par ex. nämnda från vinbärsland (MALMGREN 1970), annars främmande för odlingsjord.
Ekologiskt tämligen lik L. multiflora.
Xenofyt och akolutofyt? Arkeofyt. Konstant förbisedd, varför det är omöjligt att avgöra, om vallodling, väg-och järnvägsfart m.m. medfört ökning. Troligen så. Nog stadd i minskning på Mälarslätten och i andra ekologiskt homogeniserade odlingsbygder.