Vanligen åtminstone spridd i de flesta större kulturområde, traktvis tämligen allmän (Mälarslätten, delar av Bergslagen)-allmän (Ängsö). I sammanhängande obygder ovanlig, så som i inre Skogslåglandet, Hällefors m.m. Myrväxt i område med hög nederbörd och bruten topografi (Bergslagen samt Västerfärnebo). Sydlig; i Västmanland uppenbarligen klimathärdig överallt. Har uppgetts vara tämligen allmän bl.a. i Hallstahammar (MALMG. 1970), Guldsmedshyttan (1957, J. Lindh), Hjulsjö-Järnboås (BINN. 1921), allmän i Ljusnarsberg (LIND. 1960), Viker (1955, I. And.) m.m. Utbredningstyp: U.
Första fynd
HIS. 1831 (Skinnskatteberg s: n). Wahlenberg manuskript 1825 (Grythyttan: "bortåt Kerfvingeborn").
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Soligena mellankärr- och myrkantsamhällen i fastmattor, associerad med Carex pauciflora, Potentilla erecta, Succisa pratensis, Molinia caerulea, Dactylorhiza incarnata, D. maculata m.fl., i Skinnskatteberg flerstädes också Erica tetralix, samt åtskilliga Sphagnum-arter. I sluttande, genomsilade (troligen kalkpåverkade) rikkärr i Ljusnarsberg: Smedbergsgruvan, i fastmattor av Sphagnum warnstorfii(!). Här tillkom Eriophorum latifolium. Kalkhälltallskog: Arboga: Kalkugnsberget (MALMG. 1972a), Nora N: Björknäsets kalkudde i Färvilen(!). Kalkklippängssamhällen.
Som apofyt i hemerob, lågvuxen, ofta betad, rik fuktängsvegetation, i diverse torr ängsvegetation (mest örtbackar, tämligen lågfrekvent) samt på vissa euhemeroba ståndorter: stigrenar, igenväxande skärningar, omgivning av kalkbrott (ofta på gammal varp) m.m. Sällsynt i frisk ängsvegetation, särskilt nedom Bergslagen.
Tämligen väl neutraliserad (genomsilad)-alkalisk kärrtorv; fuktig-torr ängsmull; humusrik-mullartad, euhemerob mineraljord. Föredrar de högre områdenas morika jordarter, morän-, sand- och klipprefugier framför rent lerunderlag. Härav kanske den tämligen låga frekvensen i lågtrakternas friskängar. Ljusälskande. Tämligen konkurrenssvag. Betesgynnad.
Variation
Form carnea Rchb. visar i Västmanland förkärlek för kalkområdet. Funnen också utanför dessa, tycks då inte sällan obeständig (jfr utbredningskartan). Stundom ensam, oftare tillsammans med huvudf. ("f. cyanea "). Också form carnea i kärrvegetation: Grythyttan: Fisklösen, Sphagnum-kärr 1918 (SEGER. 1923). Längst känd från kalkängar i Grythyttan: Björskogsnäs 1930 (Kierk., LD) -76(!) och Nora N: Kalkudden- Tallkottaudden 1928 (Brodd. manuskript) -64 (Björk. manuskript).
Form flore alba: Sällsynt, merendels (alltid?) ovaraktig: Grythyttan Björskogsnäs 1960-talet, sedan försvunnen (E. And.). Kungsåra Sundängen 1930 (Esk. Alv., ALV). Köping Passim (POST 1844). Ljusnarsberg Mårtenstorp 1917 (Laur., SK). Sala Gruvan (DAHLG. 1911) -16 (id., UPS). Mellandammen (DAHLG. 1911). Västerås-Barkarö Sandtorpet 1925 (Håk. manuskript). Västerås Ranberga 300 m S-ut 1919 (Woll., VÄ).
