svarttry
Lonicera nigra
Mer information om arten

1; uppgiven från Skogslåglandet: Sala Gruvan N-ut, "vid den lilla stig, som går utmed östsidan av den smala, nu över 100-åriga kanalen från Mellandammen, ej långt från det ställe, där denna kanal löper ut ur tunneln", 1 ex. med fem från basen utgående stammar, 2 m höga, med mogna frukter; i kalkpåverkad ängsblandskog med tall, gran. björk, lönn, ask, hassel, skogstry m.m. 1942 (DEGELIUS 1942a). Växte kvar 1948 (DAHLGREN 1949) -51 (Morander: i frukt). Enligt en anteckning i Alvéns manuskript, som tycks grundad på självsyn (från cirka 1950?), var växtplatsn belägen cirka 60 m från kanalens utlopp ur tunneln. Förgäves sökt här av mig (och även i grannskapet) 1978 och 1979. Lonicera xylosteum talrik; lignosvegetation för övrigt densamma som ovan.

Den funna busken motsvarade enligt DEGELIUS (a.a.) närmast f. trichota Beck. Att den sågs med mogna (dvs. svartaktiga) frukter måste utesluta, att det rörde sig om L. xylosteum f. calvescens Vollman.

Ekologi

Efemerofyt. Ergasiofygofyt (första fynd av vildväxande svarttry i Sverige). Spridningshistoria diskuteras av DEGELIUS (1942a), som anser den troligast vara fågelspridd, fastän ej känd som odlad i Sala. Möjligen långspridd från Uppsala botaniska trädgård. Sedan Morander såg växten, torde kanalstigens omgivning vid något tillfälle ha röjts i "prydnadssyfte". Om detta är skälet till att den gått ut, är okänt. Kanhända borttynad på grund av bristande härdighet.