HAMMARSTR◊M 1813 (Ljusnarsberg s:n). Lohman manuskript [ca 1780]: "Holmen [i Gålsjön i Arboga] framalstrar största Lilie Convallie bär wid Fogelkirsbärs storlek."

Idiokorofyt. Hemerofil. Skiftande ängs- och hedlövskogssamhällen. Ängsblandskogssamhällen. Kalkbarrskogssamhällen, t.ex. Pinus-Juniperus-Brachypodium pinnatum-samhällen. Klippängs- och ängsartade (vanligen lövgödslade) klippavsatssamhällen Alnus-Prunus padus-samhällen på svagt växelfuktig mark. Kalkrikkärr-myrkantsamhällen: Viker: Röjängen; Norberg: S Silvtjärn (båda !). I sistnämnda fall tillsammans med Molinia i bred gördel längs kärrets ytterzon. Rikligast i torr ängslöv- och ängsblandskog, framträdande särskilt på Mälarområdets åsar och moränkrön och på hällmark med tunn jord. Sistnämnda i synerhet på Ängsö, där artfattiga Querrns-Convallaria-samhällen utgör vanligaste lövskogstyp. (Massplockning. till avsalu har här ägt rum sedan gammalt.)

Allmän som apofyt: torr- frisk hag- och annan ängsgläntvegetation med tågvuxet fältskikt, lövskogshyggen, kulturpåverkade lövklippor, lövbryn (särskilt längs vägar), solöppna banvallar (mattbildande). Föga i öppen torrängsvegetation: någon gång - helst blockiga - örtbackar.

Frisk-tämligen torr mull och övergångar mellan mull och mår: tämligen torr kalkkärrtorv; mullartad, euhemerob mineraljord (undantag: banvallar). Underlag växlande men saknas på hällmark med alltför grunt jordtäcke. Dess vida ståndortsspektrum förklaras av dess tämligen vida fuktighets-, mycket vida ljusamplitud osv. Uteblir helt i alltför sur omgivning, så som i mår- och fattigkärrsamhällen Saknas vanligen på ruderatmark utan tillräcklig humusinlagring.